Lär väl inte finnas något egentligt samband i rubricerat inlägg men jag gick häromsistens förbi en björk och upptäckte en hel hoper av sk. "kråkbon" rena hyreshuset för kråkor. Nu är ju inte dessa hoptvinnade björkkvistar några bon för kråkorna men de ser ganska kul ut.

 

Men, något som absolut inte är kul är hur tjänstemän inom kommun och LKAB har hanterat en 55 årig, rullstolsburen man. Kortfattat: personen i fråga bodde för ett par år sedan med sin mor i Svappavaara och inom ett område där LKAB kommer att lösa in bostäder pga rasrisk. För att kunna bo kvar i sitt hus så måste huset handikappanpassas för att han skall klara av dusch-och toabestyr. Kiruna kommun nekar att bidraga med detta eftersom huset med tiden skall rivas...när vet ingen än idag. LKAB kommer heller inte att vara behjälplig på något sätt med hänvisning till att huset skall lösas in....återigen så vet man inte exakt när.

Detta var situationen för ett par år sedan och för att mannen överhuvudtaget skulle fixa sin tillvarao så blev lösningen att han fick hyra in sig på äldreboendet "Blomstergården" i Vittangi. Där har han nu suttit i två år i väntan på att kommunen&LKAB finner en lösning. Saken verkar ha fallit mellan stolarna och någon brådska att finna en för honom fungerande lösning verkar inte finnas. Man uskuldar sig med att det inte finns några egentliga regler för dylika fall....men att diskussioner pågår (vad nu det innebär).

Nej, det hela är absurdt! Var finns medmänskligheten i detta. Ingenstans! Kan man överhuvudtaget sätta sig in i 55 åringens tankar och känslor när han "placerades" på äldreboendet? Givetvis tänkte han att dett går nog fort att lösa och att han säker inom kort får möjlighet att flytta tillbaka till Svappa! Men det har gått två och frågan är som sagt fortfarande utan en fungerande lösning.

Blir jag förvånad? Nej! Jag upphör aldrig att förvånas över den "lilla människans" svårigheter att hävda sig gentemot myndighets personer och företag och jag blir varje gång uppriktigt förbannad när principer (eller som i detta fall brist på regler) skall ha företräde framför sunt furnuft. Det var säkert inga större penningamässiga belopp involverade i handikappanpassningen i det första skedet.....fickpengar för LKAB/Kommunen...dom kunde väl delat om det nu fanns risk för bankrutt.

Med ovan sagda så hoppas jag verkligen att vår 55 åring på Blomstergården får ett positivt besked gällande sin boendesituation inom kort.

Hoppas alla får leva väl,

 

Lasse