Åter på solsidan i Tystnaden ... skönt! Vi anlände på eftermiddagen igår efter ca. 130 mil varav en övernattning i Skellefteå.

Det tar sin tid att ordna och dona i hus och på täppa efter femveckors bortavistelse men vi vilar inte på lagrarna så att säga. 

Redan i morse gol den imaginära tuppen klockan sex och då var det bara att hoppa ur sängen och ge sig i kast med dagens sysslor ... och så kommer det att vara under lång tid framöver.

Men det är detta vi har vilat upp oss för m.h.a Masesgården ... samla nya krafter. Men lika viktigt är att då och då stanna upp och reflektera över vad man egentligen håller på med. Tänka på andningen och tankens kraft och inte minst ha tillit till sig själv och till andra för vi behöver hjälp och stöd av andra hur gärna vi än må tro att ensam är stark och oberoende.

Hur ofta pratar jag med mig själv? och hur ofta skriver jag ned mina inre tankar ... i svart på vitt? Jag tror, eller jag är övertygad om att det inre samtalet är viktigt att föra ... en slags kompass på den seglats som kallas livet. En seglats jag just nu är ute på.

En duktig sjöman kräver inte medvind, han lär sig kryssa.

Ja det var några spridda afton tankar under den sol som ej går ned så här års.

Lasse


 

 Sista kvällen på Masesgården var det tjo&tjim och allsång med dessa duktiga spelemän från Rättvik

 Traditionsenligt fika på Svegs 50-tals cafe. Toppen ställe!

Den gamle och fiket. En god kopp nybryggt kaffe och en kaka (vi kan ju inte vräka i oss alltför mycket efter femdagars hälsokur

Det stod givetvis klart att färjan ännu inte var i älven så det blev att åka omvägen över en på sina ställen blöt skogsbilväg för att nå det eftertraktade slutmålet -Tystnaden- och än ligger några snölegor kvar trots den 23-gradiga värmen

Idag var det sjösättning av plastbåt så att vi iaf har en förbindelse med civilisationen fast vid närmare eftertanke kanske civilisationen är just på vår sida😄