Igelboda söndagen den 19 april och snart nedsläpp för den fjärde slutspelsmatchen i hockey mellan Skellefteå och Växjö. Är själv ingen inbiten hockey-fan men det är kul att följa dessa giganters kamp om äran att till skyarna få höja den åtråvärda SM bucklan. Så, jag skall bänka mig framför TV kl 18 när det hela börjar.

Vilket härligt väder denna söndag har bjudit på. Just nu, strax före vesper, så visar termometern på +16 grader och solen strålar från en klarblå himmel. Vi har haft familjen Rosenberg på lunch med efterföljande lek med Jackson och Esther i lekparken och till Esthers stora förtjusning fick vi träffa vår grannes vita varghunden ”Walle” och vår andra grannes betydligt mindre hund - Svea, av ras som tyvärr är obekant för mig. Esther älskar hundar och hon blir alldeles till sig när hon får syn på dem fast det funkar lika bra med kattor. Att hon dessutom fick möjlighet att klappa två stycken av så skilda dimensioner kunde inte bli bättre. Hennes två år äldre bror Jackson har en betydligt mer pragmatisk inställning till dessa våra fyrfota vänner.

Nu är det bara 8 arbetsdagar kvar till ”muck”. Avveckling av mitt så invanda yrkesarbetande har pågått sedan en viss tid och uppbrottet kommer som sagt snart nog. Är jag förberedd? Jo, jag tror det. Att ”släppa taget” har varit viktigt. Men, det har inte i alla lägen har varit lätt att följa detta motto och i vissa för mig ömmande områden där jag trots goda intentioner att ta ett steg tillbaka…. stå vid sidan om…..rycka på axlarna, ändå och med en druckens envishet förespråkat mitt tolkningsföreträde och sätt att se på sakernas tillstånd. I eftertankens kranka blekhet har jag då bara känt mig så less på mig själv och min ”Besserwisser attityd”. Nåväl, mina nära och goda kollegor har haft stort tålamod med ”gubben”.

På bok fronten har det varit fotografering för bokomslaget till min roman ”Pojken i bäcken”. Omslaget skall spegla något om vad boken tar avstamp i och så långt möjligt är att försöka efterlikna bokens bäck som den beskrivs en gråmulen senhöst 1955 i gruvstaden Kiruna. Inte lätt med tanke på att bilden skall tas i trakten av Lidköping och att risken tror jag har varit överhängande för lövsprickning…..men det går att fixa mycket med Photo-shop. Spännande att se hur det tar sig ut. Ytterligare så finns nu en kort beskrivning av mig och bok på förlagets hemsida. Allt känns just nu som smått overkligt och lite skrämmande, faktiskt.

Visste faktiskt inte om jag även i detta fall skulle tordas ”släppa taget” och låta mina upplevelser och de känslor jag bar på få komma på pränt och jag övervägde, vid flera tillfällen under skrivprocessen, att lägga ned det hela. Men, nu står jag där jag står och att se det skrivna i svart på vitt har samtidigt varit bra för mina egna tankar och reflexioner. Har sagt det tidigare och säger det igen; Vår gode vän Ingrid Wasara har varit mig till stor hjälp med att läsa varje nytt avsnitt jag skrivit och återkommit med jättebra feed-back och uppmuntran att fortsätta…..det senare inte minst viktigt.

Nu väntar korrekturläsning, korrigeringar och mer genomläsningar allt mot en sättning i juni/juli. Därefter ytterligare genomläsning och slutligen tryckning och publicering i september. Boken läggs upp på bokrondellen (här köper alla bokhandlare), Libris, Btj och på förlaget. Marknadsföringen är ett knepigt kapitel, men ack så viktigt enligt förlaget så jag kommer att återkomma i den här bloggen om hur det hela utvecklar sig.

 Nästa vecka jobbar jag på vårt kontor i Solna och på fredag bär det av hemåt, till tystnaden och ljuset i norr.

Vi hörs,

Lasse


 


Vitsipporna tränger fram i backsluttningen vid vår bostad