Skogen uppvisar en färgkavalkad i grönt, gult och rött. Hösten har kommit en bra bit på vägen mot vinter, men jag hoppas att det än dröjer en månad eller så innan de första snöflingorna faller.

Allt är packat och klar för vår bilfärd mot Stockholm tidigt i morgon bitti. Det var med en känsla av vemod  jag städade undan utomhusprylarna och låste vedbodar och redskapshus. Sommaren gick fort tänkte jag där jag till synes planlöst strövade runt på gården, men den var ju helt fantastisk när den väl kom ... och den var inte bara en dag, som det brukade vara, utan den fortsatte med sol och värme i många, många dagar.

Att tänka är stort, men att tänka rätt är större och när jag i skrivandets stund försöker tänka tillbaka på det jag åstadkommit av allt jag planerat för sommaren så var det nog med den breda penseln jag målade. Med ett sinne som lider av oförmågan att se sina egna begränsningar planerade jag att  byta plåttak (på en annan byggnad än den jag bör på ifjol), bygga ut skrivarstugan som skulle ge mig en fantastisk utsikt över älven, montera hängrännor och stuprännor på alla byggnader som saknade dylika avrinningssystem (5st), måla den senaste vedbodskapelsen (blev målad av Irene), samla på mig mer björkved, fixa den felande värmeelementet i Passaten, färdigställa manus och allt vad som därefter skulle behövas för utgivning av boken (här drog Eva-Karin det tyngsta lasset) och en hel del annat. Tre månader är mycket tid och om allt flyter på så är det inte omöjligt, tänkte jag.

Det blev nu inte som jag så optimistiskt tänkt, och vem kunde väl tro annat. Av utbyggnaden av skrivarstugan blev grunden till ett burspråk till nämnda stuga. Ska det bli ett burspråk säger min bättre hälft. Eh ... jag har ändrat lite på planen, svara jag. Det blir bättre så här. Irene skakar bara uppgivet på huvudet. Hon känner sin man och låter mig hållas, för det är långt till nästa sommar och man vet aldrig vilka planer som då är förhärskande på byggfronten. De fem byggnaderna saknar fortfarande avrinning. Min nya bok kommer till förlaget i nästa vecka och Passaten är fixad vilket jag är oerhört stolt för. Tanken slår mig att man kan faktiskt skjuta upp en del ... planer kan förändras ... man måste ha ett flexibelt tänk när kartan inte stämmer med verkligheten.

Men nu inför avfärden mot söder känns det, vemodet till trotts, lite uppfriskande med miljöombytet och framförallt umgänget med dotter och barnbarn. Två veckor blir vi borta från vår nordliga utpost och jag har turligt nog inga planer för vistelsen i Stockholm. Vi får ta det som det kommer. Bara vara och ha kul😀