Att vila eller inte
Det sägs att det är i vila vi hämtar kraft och laddar om batterierna och i dagens Eileen Caddy läser jag:
Du kommer att märka
att den tid du tillbringar i tyst ensamhet
ger dig energi och hjälper dig
att möta vadhelst som ligger framför dig.
Med ett synsätt skulle jag då finna den optimala uppladdningen av energi och förnyad kraft om jag vilar i tyst ensamhet, d.v.s när jag sover. Fast å den andra sidan har många sömntimmar gått till spillo utan att jag känt mig rekreerad vare sig till själ eller kropp. Det måste nog till någon annan ingrediens i denna trollformel ... vad det nu än månne vara? Kanske något att meditera över så här i början av ett nytt decennium ... bara så att jag inte förleds att tro att jag kan sova bort oro och bekymmer.
2020 har annars börjat bra. Skidspåret är uppdraget och det underhålls regelbundet (efter varje snöfall). Hitintills har fem skidturer ägt rum, den senaste idag med Irene. Det är härligt att på skogsskidorna tyst glida fram över myr och genom skog. Det enda som hörs är fraset från skidorna mot snön och stavarnas knarrande ljud. Ett och annat spår efter hare, ren, ripa, räv och älg ser jag invid skidspåret ... fast ren och räv är kloka djur så de följer den mer bekväma vägen på skidspåret för att slippa plumsa i djupsnön, givetvis under tider när inte vi dra fram på spåret😋
Takskottningen har påbörjats och av de sju tak vi har är tre skottade. Mycket snö har de samlat på sig. På taken med ränndalar ligger drygt sjuttio centimer hård packad snö så det tar sin tid att befria dem från snötyngden, och med tanke att det lär falla lika mycket under de månader som återstår så är det nog klokt att spendera några timmar med denna svettiga syssla.
Dagsljuset blir allt längre. I genomsnitt är solen uppe ca. tiominuter längre för var dag som går och eftersom både gryning och skymning inträder ca. 1,5 timmar före solens uppgång respektive efter solens nedgång gör att vår utevistelse på motsvarande sätt förlängs. Polarnatten är ett minne blott för denna gång☀️
För övrigt går livet sin gilla gång. Vi stiger upp vid sextiden och intar vårt morgonkaffe samt läser i NSD (elektroniskt) vad som tilldragit sig i länet (Det är Irene som läser från sin padda och delger mig upplysningar). Samtalar och stundom ondgör oss om tingens ordning. Gör upp planer för dagens göranden , vilket som regel aldrig blir som vi samtalat om, men vi har i alla fall goda intentioner. Det här är en ritual vi hållit fast vid sedan hedenhös och som vi båda mår bra av. Därefter börjar dagens "Jobb och spring och skubb" (som Sigge F. sjöng i Frukostklubben om nu någon kommer ihåg detta trevliga program?) ... jo det gäller även för oss seniorer om nu någon tycker att som pensionär ska man tat lugnt och vila sig igenom tillvaron.
Barnbarnen har fått mobiltelefoner! Esther som fick sin igår hann under dagen ringa oss ett flertal gånger för att berätta om tilldragelsen. Kul att vi även kan kommunicera på detta vis och jag ser fram emot att få träffa dem när jag dimper ner i Stockholm den 27/1 för att beskåda tingestarna (både barn och mobiler😇)
Och äntligen har jag en ide till ett nytt bokprojekt👍Vad det nu månne bliva av det?
Ha en fortsatt fin januari,
Lasse
Föregående inlägg: Lycka och glädje
Nästa inlägg: Jag lever på hoppet
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar