Dags för avfärd mot Stockholm och Nacka. Ja, inte riktigt än. Sitter just nu i personalrummet på förskolan i Vittangi. Irene jobbar och i stället för att åka tillbaka till Tystnaden så kan jag lika gärna sitta i detta trivsamma rum och skriva. Skissat på förslag till bokomslagstexter som jag skickat till Ebes förlag för Eva-Karins påseende och korrigering.

Pratat med ett par treåringar som varit nyfikna på vad det är för gubbe som tagit plats i rummet där fröknarna har sin "fredade" zon. Alltid lika kul att samtala med småttingar... "humörhöjande".

Irene arbetar till 13.30 varefter vi ställer kosan mot Skellefteå för övernattning. Hinner med att tvätta bilen på Vittangis utmärkta OK/Q8 mack... den bästa station jag hitintills haft anledning att besöka. Hinner nog även med en sallad och ett fika på Änglalycka i Vittangi innan det är dags för avfärd.

Det blir att sköta barnbarnen Jackson&Esther under mamman och pappan tripp till Skottland vilket vi ser fram emot. Fast... det där jag tidigare skrev om humörhöjande bör nog tas i lämpliga portioner för ibland, när bråkandet ungarna emellan blir för påfrestande, kan nog morfaderns tålamod brista... då lämnar jag över till Irene som är proffs på småttingar.

Idag är det mulet och grått (fast ganska varmt) efter dagar av sol och värme. I alla fall bra väder för bilkörning och med förväntningar om trevliga fikapauser på vår väg (Vattenfallet "Brudslöja", Det ännu större vattenfallet "Jockfall" i Kalix älv, "Vippabacken" i Överkalix och många många fler oaser för kaffetörstande bilåkare ). 

Emellertid, skulle nu mina förväntningar grusas, vilket de ofta gör, så har vi med en back-up...d.v.s en kaffetermos och två vetebullar vilket jag snart skall inhandla på Änglalycka.

Ha det bra.

Lasse

 

I går morse vid 06-tiden på morgonen låg dimman tät över Lainio älven. När jag körde färjan över älven såg jag fyra figurer, knappt urskiljbara i dimman stå mitt i älven och flugfiska. Ett par av dem är knappt urskiljbara på bilden.

Barnbarnen Jackson&Esther verkar äta något gott där de sitter på verandatrappan. Snart tar vi hand om ruljansen vilket vi ser fram emot... hoppas att de gör detsamma?