Vilken höjdarstart på OS! C. Kalla silver i skiathlon (7,5+7,5) i går och M. Hellner’s (15+15) dito idag. Bådar gott inför fortsättningen och värmer ett skidintresserat hjärta extra mycket. För någon sportfantast är jag inte med undantag för skidåkning och skidskytte. Den förra disciplinen pratiserar jag så ofta jag kan men givetvis under mycket mer motionsliknande former, tidsmässigt likväl som distansmässigt. Nåväl den dagliga dosen (när tillfälle ges) på 4,2 km är inte fy skam?! Skall i slutet av månaden, när solen förhoppningsvis har börjat värma, spåra upp vår 7,5 km slinga.

Under veckan har jag jobbat både på vårt HQ i Solna och på Esrange. Arbetar fn. heltid (har efter min pensionering arbetat kvartstid, halvtid och som nu heltid). Kommer att jobba så t.o.m april. Vid jobbet i Solna har jag bott hos familjen Rosenberg i Nacka/Finntorp. ”Plikten framför allt” (som Gustav den VI tog som valspråk) i all ära, och givetvis gav jag arbetet min odelade uppmärksamhet under arbetstiden, men umgänget med barnbarnen var veckans höjdare…….förstå mig rätt kära läsare,  inget större fel på deras föräldrar och heller inget egentligt fel på arbetskollegorna, men vad kan mäta sig med ett strålande leende från ett 6 månaders flickebarn eller en treårings stolta uppsyn när han visar morfar att han kan räknar från ett till tio…på både svenska och engelska. Svårslaget!

Skrivandet flyter på bra och jag iakttar med visst intresse hur min berättelse ibland verkar finna sin egen väg. Skall bli kul att se hur det skall sluta. Jag har visserligen redan skrivit slutkapitlet så jag vet vars jag ska, men man vet aldrig. Ingrid är mig till ovärderlig hjälp under skrivprocessen med att läsa igenom, kommentera och ge förslag på förbättringar, och jag tänker att blir det inget av det hela så har jag i alla fall lärt mig ett och annat om mig själv och händelser och annat jag trodde jag glömt har åter kommit till mig, efter viss möda. Skrivandet, som jag upplever det, kan stundtals vara själslikt jobbigt, men jag är samtidigt övertygad om att det är själsligt renande.  

Igår tog jag en skotertur upp till en koja vi har ca. 6 km in i skogen. Allt fridfullt inbäddat i snö och snödjupet vid kojan uppgick till en meter. Ingen ide att hoppa av skotern. Jag försökte och sjönk i den fortfarande lösa snön en bra bit upp till låret. Men, med den stigande solen och en eller annan plusgrad dagtid så får vi snart dagsmeja och snön sjunker ihop. Lite kalla nätter på det så har vi ett utmärkt skarföre och då lär vi göra flera skidturer till denna utpost.

Veckan som kommer bjuder både på intressant arbete och OS givetvis! Håller tummarna för alla våra atleter…..mest av allt, skidatleter.

Lev sakta och väl,

Lasse


Skotertur till timmerkojan