På solsidan i tystnaden i Lainio by är de inte bara tyst det är ofta strömlöst: I går kväll hade jag bänkat mig framför TVn för att se en film men efter bara några minuter blev det kolsvart. Jag satt still en stund för att vänja ögonen vid det kompakta mörkret för att sedan trevande försöka hitta den lykta vi använder vid sådan här tillfällen. Fick en lite aning om hur det kan vara att vara blind. Jag sökte efter väggar och längs möbler för att hitta fram till den bänk där lyktan borde vara. Försökte i minnet komma ihåg hur rummen såg ut, var möbler, stola och bord är placerade för att inte stöta till någon dyrgrip till vas eller annat prydligt som Irene dekorerat hemmet med. Men, det är bara att erkänna att min observationsförmåga när allt är fullt synligt registreras säkert någonstans i minnet men jag tar allt så självklart så när det väl kommer till att försöka komma ihåg så brister jag....Jag staplade fumlande omkring och till slut hittade jag lyktan, dock utan att söndra något...jag förde bara ett viss oväsen. Har lärt mig av någon klok person att det är skillnad på att "Titta" och att "Se"....jag tittar som regel. Skulle absolut inte bli ett bra vittne om det blev frågan om det.

Snön föll i tunga mängder (mer blött än torrt p.g.a temperaturen stigit betydligt) vilket gjorde att elledningar, isolatorer och annan för eldistributionen utsatt utrustning återigen felar, så mitt på dagen idag var det åter klippt! Efter ett par timmars snöskottning på morgonen bänkade jag mig åter framför TVn för att se SM-sprinten på skidor från Piteå. Glad i hågen satte jag på TVn och hann bara se den röda lampan slå om till grönt för att därefter slockna. Strömavbrott...Igen! Det här händer ständigt och jämt och jag kan bara förundra mig att trots teknikutveckling där vi idag gör rymdfärder stup i kvarten så klarar man inte av att skicka ström på ett säkert sätt till vår del av landet. Visserligen utgår det en ersättning som är bunden till det finstilta i avtalet om kraftdistributionen, men det är mer en tröst för tigerhjärtan. Jag vill ha ström! Vore Kraftbolagen smarta skulle de även kunna undgå att ersätta om de fick in att avbrotten är en "Act of God", för så verkar det vara i dessa högteknologiska tider.

Annars så är höjdpunkterna för veckan som snart är till ända få, men nog så angenäma. I onsdags fick jag nöjet att hålla ett föredrag på Pecha Kucha i Kiruna om tillkomsten av min bok "Pojken i bäcken". Då jag någon vecka innan fått inbjudan var jag nog lite tveksam. Kravet var att presentera 20 bilder där varje bild fick ta högst 20 sekunder att presentera. Bildspelet gick dessutom på automatik så här gällde det att "hålla i hatten". Beaktande att jag under min aktiva jobbtid alltid drog över tiden vid mina presentationer så var det här en utmaning. Men, utmaningen kanske lär mig något tänkte jag....vad är jag rädd för...jag dör nog inte..... så jag accepterade. Mycket folk var samlade för att lyssna på sex talare men även för att mingla och umgås. Jag var förberedd, jag höll tiden och...Det var kul (för den intresserade så finns lite mer inlagt på Ebes hemsida...www.ebesforlag.se).

Metropolen Vittangi har förärats med ett cafe som heter EnglaLycka. Jag har fikat där två gånger under veckan och jag kan verkligen rekommendera denna oas! Vilket gott kaffe...och vilka semlor och annat fikabröd...himmelsktgott! för att inte tala om trevliga personalen. Skall hädanefter bli mitt stamfik. 

Lasse

 

Att låta strömavbrott hindra min skrivlust? Nej då! Med lyktans hjälp går även det.....lusten finns inom mig och m.h.a back-up lösning i form av en batteridriven lykta så löser dig sig

 

Pecha Kucha i Kiruna