"Så tar med glädje ditt jobb fast du lider. Snart får du vila för eviga tider". En strof ur Evert Taubs visa " Så länge skutan kan gå" och som jag de senaste dagarna gnolat på ... tyngd av slitet med att befria gårdsplan, altaner och broar från de stora snömängder som fallit. Kan vara svårt att alltid glädjas åt slitet men att gnola på visan hjälper och visst har jag vilat emellan åt om dock ännu inte för evinnerliga tider ... inte än på ett tag, får jag hoppas.

Andra advent är passerad och vi har hunnit drygt en vecka in i det nya kyrkoåret som går under temat "Ett Nådens år". Advent innebär ju att vi går i väntans tider. I väntans tider mot Jesus födelse ... eller vad man nu ska få i julklapp, kanske? Julen innebär att vi i god tid innan förbereda oss ... vilket vi gör med bak, julklappsinköp och allehanda julliknande sysslor, allt i syfte att boosta våra decembertrötta sinnen. Med tanke på allt som ska hinnas med och all den stress det kan tänkas skapa så blir själva julaftonen till ett antiklimax för många. All den möda, pengar och tid försvinner liksom i det tabelras som återstår efter julklappsutdelningen ... presentkartonger, julklappspapper,halväten julmat (fast det kan man ju tugga i sig under många dagar därefter), griniga ungar och moltysta vuxna som inte fick det de önskat sig, disken som ska tas om hand och mycket, mycket annat som man minst av allt önskat sig denna julefridsstund. Jesus födelse ägnas knappt en tanke. Men, Guds nåd är stor, med tanke på vår ofullkomlighet, och i detta nådens kyrkoår så är jag säker på att vi blir förlåtna. Den nåd jag själv stilla ber om är att barnen får en fin och minnesrik jul, långt från bråk och annat elände som kan bli en följd av vuxnas alltför flitiga inmundigande av alkoholhaltiga drycker.

Även hemmavid har julbaket pågått ett tag (Irene bakar och jag ger uppmuntrande tillrop och smakar av) ...  allt i väntand på familjen Rosengrens ankomst den 22/12. Det ska bli så roligt att åter träffa dem ... speciellt Jackson och Esther som tillskillnad från sin hemort i Nacka nu får uppleva en vit jul med nästan en meters snötäcke.

Lasse

 

Portalen mot Tystnaden. En alltid lika kär vy för oss ... och alla andra som längtar tystnad.


 På solsidan är det vägen till vårt hem. Flitigt plogat av Torsten och alltid farbar, trots vädrets makter.

 

Isningen av älvöverfarten är nu avslutad och senaste uppmätningen visar på ca. 50cm is. Den kommer växa till sig ytterligare framöver.


 Det blåa ljuset så här års (när det inte vräker ned snö) är bedårande vackert

 Jag har själv inte upplevt så mycket snö i december som i år. Skrivarstugan ligger inbäddad i vinterdvala i väntan på sin hyresgäst ... men det lär dröja till sommaren. Ljusen i fonden kommer från enstaka gårdar och lyktstolpar på andra sidan älven (Svenska sidan)

Så här års brinner verandalampan hela dygnet