Söndag sen eftermiddag på Igelboda platån och regnet slår mot fönsterblecket i rummet där jag just nu sitter och försöker teckna ned mina tankar. Inte så lätt. Tankarna far än hit...än dit och jag får ingen riktig ordning på tänket. Men OK, jag får väl ta det som det kommer.

Nu är vi återigen på Igelboda platån i Saltsjöbaden och kontrasten mot den vår-vintriga årstid vI lämnade i onsdag är stor. Nu har det ju gått någon dag och rapporterna från tystnaden säger att det är varmväder och att älven visar tydliga tecken på att vilja befria sig från sitt nästan 7 månader långa isgrepp. Ytterligare ett tecken på en förestående islossning är att Torsten dragit ut sin båt. Få se när Alasuando går upp? Gissar på 17:e maj! 

På platån skall vi stanna till 24:e juni då kosan åter ställs mot tystnaden och solsidan i Lainio. Ett tvådagars besök på Kolmården djurpark är planerad, dit vi åker tillsammans med Jenny&Alexander och barnbarnen Jackson&Esther. Den sedan 10 år tillbaka obligatoriska hälsoveckan på Masesgården i Dalom kommer också gå av stapeln under vår vistelse i södern.

I morse tänkte jag på att "dagen idag är en helt obrukad dag och den är min och jag kan göra något av denna dag"! Fantastiskt va! Jag kan göra något gott mot någon/några som får mig att må bra....jag kan även gå omkring och tjura eller dumma mig på annat sätt som gör att jag och min omgivning inte mår så värst! ......Tänker jag inte alltid på! Men det är ju sant! :-) Jag har ett val alltså. Med denna insiktsfulla insikt tog jag glad i hågen på mig uppgiften att vara vårt barnbarn Esthers "Essie Watch" för några timmar. Esther blir 2 år i juli och är ett helt oemotståndligt charmtroll....i.a.f för morfar så uppgiften torde bli ett rent och sant nöje.

Första dryga timmen gick hur bra som helst. Charmtrollet sov skönt nedbäddad i sittvagnen medan jag drog runt på Nacka kyrkogård....också ett ställe att promenera på....men det var fridfullt, bara gruset som knastrade svagt där jag drog fram.

Flickebarnet vaknade så sakta upp ur drömmens land och jag fann det bäst att ställa kosan mot hemmet. Väl hemma hos henne så hade modern, mormor och hennes 2 år äldre bror Jackson dragit iväg på äventyr till Sickla och biblioteket. 

Jag lyckades med att ta av henne ytterkläderna och för att i preventivt syfte hindra eventuella gråtutbrott hon skulle kunna få i avsaknad av sin trygga moders famn så frestade jag henne med "Danonino" (en jättesöt och sliskigt hopkok av allehanda nyttigheter....och socker givetvis). Nu började kampen! En vuxens förstånd och omsorg mot en synnerligen envis tvååring. En Danonino blev tre! Ett antal "Nej" blev till ett "Nåja/Kanske" och slutligen "Ja gör så!".....Efter 2 timmar började jag se mer och mer på klockan och undrade var förälder och mormor tagit vägen?....Hade dom inget ansvar? Lämnade flickebarnet under så lång tid till en person som inte ens kunde byta blöja på tösen. Efter 3 timmar dök så mormor upp. Hon är proffs på barn efter 45-46 år inom barnomsorg&förskola. Jag drog en suck av lättnad för nu blev det ordning och reda på tillställningen. Mormor Irene älskar sina barnbarn men har en framtoning och auktoritet som inte tillåter allt för mycket protester mot hennes givna direktiv......Tro mig, jag vet av erfarenhet.

Någon person har sagt att barn uppfostras med kärlek, hot och mutor varav hot och mutor inte skall ses som en försumlig del av barnuppfostran. Jo nog gör vi väl lite till mans skäl för detta påstående....åtminstone gäller det mig.

Men, dagen idag var min...och är fortfarande min för den är i skrivandets stund inte riktigt slut och jag har lärt mig, återigen, lite om mig själv och fått nåden att helt utan annan vuxens inblandning rå om lilla Esther en stund. Kommer att sova sött inatt.

Ha det bra,

Lasse