Denna gripande roman om den gamla kvinnans och den fyraåriga flickans försvinnande utspelar sig i den lilla byn Lainios skog- och myrrika marker utspelar sig i september månad år 1950. Dag för dag får vi följa de vedermödor den gamla och flickan fick utstå i sin vilsenhet. Hur situationen för flickans mamma och den gamla kvinnans anhöriga kom att präglas av försvinnandet och hur byfolket och militären tog sig ann uppdraget att finna de båda.

”Jag är rädd, mommo”, svarade Irma med gråten i halsen. ”Jag är rädd och jag fryser … jag vill att mamma ska komma … nu”, fortsatte hon halvkvävt.   
    Den gamla såg på henne, med skumögd blick. Hon hasade sig upp i sittande ställning och tog flickan i sin famn. Stilla vyssande den lilla försökte hon att trösta henne.
    ”Se så … det blir bra. När det ljusnar går vi hem. Nu vet jag precis hur vi ska gå. Snart får du träffa mamma.” Hon gned flickans kalla fötter med sina knotiga händer. ”Du blir snart varm”, fortsatte gumman tröstande. 
    Hon tog upp gabardinkappan från marken och bäddade in Irma i den så att bara hennes huvud stack fram.