Alltmedan regeringstombolan pågår så måste livet gå vidare. Landet har ju dessutom fungerat bra de sistlidna veckorna ... en ministär finns på plats men utan egentliga befogenheter. Blir nog att fortsätta så ett bra tag till vilket ju kan vara en risk för våra politiker ... det funkar ju bra som det är ... kanske t.o.m bättre än tidigare ... varför ska vi överhuvudtaget lägga ned så mycket krut som vi nu gör på att försöka bilda något nytt av något som verkar funka? Jag är inte dum! Jag vet att demokratin måste få ha sin gång men som läget är nu så vete fan vad man ska tro. Nåväl, ingen ide att ens försöka sia om vad som avhandlas i de mörka rummen där alla beslut fattas. Det finns annat betydligt närmare att bekymra sig över så här i förfallotiden. Isläget på vår vackra Lainio älv t.ex.

I början av förra veckan hade vi några relativt kalla nätter och snöfall.Under flera mornar, i arla morgonstund gick jag den knappt kilometerlånga sträckan till Alasuando, där vi så här i början av vintersäsongen går över isen. Till min glädje såg jag hur isen långsamt växte till sig. Den gick absolut inte att beträda. Det var bara ca. en centimeters istjocklek vid stranden och tunnare längre ut. Men, den var på god väg att växa till sig och jag andades gott hopp.

Sedan svepte varmvädret in och förstörde allt! Visst är det ljuvligt för utsocknes att få njuta av värmen och flina mot solen, men för oss i förskingringen (vi bor ju på den sk. Finska sidan, därav ordvalet) som hellre vill ha kallväder för att kunna ta oss över den älv som skiljer oss från civilisationen och allfarvägarna. Då är värmen ett elände som vi helst vill slippa ifrån.

Vår gamla trotjänare "Passaten" av 1988-års modell har upptagit en stor del av min tid under sistlidna veckan. Ny startmotor inhandlades hos Jarmo Pudas i finska Kolari. Det var i och för sig bara en monetär åtgärd och därför förhållandevis lätt (förutom att det tärde på plånboken). Men, sen infann sig eländet. Att överhuvudtaget få den på plats var lättare sagt än gjort. Jo, jag vet att jag inte gjorde enligt verkstadsinstruktionen, men sån är jag  ... Det ska gå om så med hjälp av bräckjärn och tvång.Och, visst fick jag den hjälpligt på plats, med bara en bult ordentlig fäst. Ibland drog startmotorn runt när jag vred på startnyckeln, ibland inte. 

Jag tog hjälp av goda grannen Torsten och visst blev det bättre, men riktigt bra blev det inte för ena motorfästet hade släppt p.g.a mina tidigare brutala åtgärder, så motorn måste korrigeras i höjdled för att få in den andra bulten, vilket krävde en lyftanordning, vilket jag inte hade ... Ridå! 

Tja, tänkte jag. Jag kanske kan köra med endast en bult åtdragen? Att startmotorn inte alltid vill dra runt får jag stå ut med. Jag har ett par hylsnycklar till hands som jag kan lossa bulten med och fixera startmotorn och då drar den, det hade jag erfarit efter allt strulande. 

"Så kan vi absolut inte ha det! Den bilen åker jag aldrig i ... du är ju ingenjör så nog måste väl du veta hur man reparerar en bil?", sa Irene varav det sista med ett smått hånfullt tonfall. Spelade ingen roll att jag försökte påpeka att jag aldrig jobbat som ingenjör och att min utbildning dessutom var inriktad mot elsidan för hundra år sedan och att mina kunskaper i bilar var ytterst blygsamma.

Det bet tyvärr inte på henne och jag fick ompröva min tidigare så briljanta strategi och ta mig till Thomas Erikssons lilla verkstad som finns i byn. Han har en billyft och efter knappa halvtimmen satt allt på plats. Men tror ni att startmotorn drog runt? Jo, i verkstan var det inga problem men så fort jag kommit hem och åter provade starta den så var den död. Dagen var långt liden. Det var mörkt. Jag klev ur bilen och gav den en spark på ena hjulet och uttryckte några mindre lämpliga ord som jag vill bespara er.

Sömnen är en vederkvickelse och när jag morgonen därpå, efter att ha sovit på saken så tog jag med nytt mod itu med att gå igenom elkablarna till startmotor och batteri. Bingo! en något lös tolvvoltsanslutningl hittade jag. Startmotorn surrade mjukt till som en spinnande katt och motorn gick igång. Under dagen har ett flertal start och stopp genomförts med lyckade resultat. Till mina kära fru Irene sa jag smått nonchalant att för en elingenjör var detta en baggis.

Bilen ska in på besiktning innan oktober månads utgång och efter denna besiktning så blir besiktningsperioderna två år och bilen blir dessutom skattebefriad. Idag går bilen, om inte som smort så likväl hjälpligt. Alla lysen och blickers funkar och bromsar gör den. Så, på torsdag åker jag till bilprovningen i Pajala, ca tretton mil enkel resa ... om den går igång (brasklapp)

"Om du nu kommer fram? ... något annat kommer säkert att krångla." Säger Irene, vis av erfarenhet  Ja, ja. Det är inte alltid lätt att vara alla till lags så jag får nog fortsätta att putsa på mitt något skamfilade varumärke som bilreparatör.

Lasse