”Vi kom hit under vecka 36”, sa Irene igår då vi samtalade om vilket datum vi kom till Platån. Knepigt det här med veckonummer. Jag blir helt ställd när man refererar till veckonummer i stället för månad och dag ... precis som om jag borde kunna placera informationen i rätt månad och datum, och det kan jag tyvärr inte. Det är nog bara i Sverige vi sysslar med sådana obegripligheter ... fast det kanske äger sitt berättigande, vad vet jag? Obegripligt för mig är det i alla fall.

Jag drar mig till minnes ett föredrag på USAs västkust (Newport Beach)jag hade förmånen att få hålla för personalen på det amerikanska företag SSC samarbetade med vid tillfället. Mitt föredrag gick ut på att berätta om olikheterna mellan våra respektive affärskulturer, som en del av ett uppköp. När jag kom till avsnittet om veckonummer och vår svenska förkärlek för detta gissel brast åhörarna ut i skratt. De kunde för sina liv inte förstå nyttan med att referera till veckonummer. Här fann jag verkligen likasinnade, jag var inte ensam ... även om jag måste söka mig till andra sidan av atlanten. 

Nåväl, nu är det vecka 50 och igår tog Irene och jag en promenad till Skogsö begravningsplats. Skogsö som ligger naturskönt i en tallskog gränsande i nordväst och nordost av Lännerstasundet och Baggenstäket. +8 grader och även om himlen var lika blygrå som den varit de senaste veckorna njöt vi av både promenaden längs gatorna från och till  Platån och den rogivande inramningen av denna vackra kyrkogård. 

Nu var här fridfullt men annat var det i början av sjuttonhundratalet. Den 13 augusti 1719 utspelade sig här den sista (kanske borde skriva: senaste) striden mellan ryssen och svensken vilket även var slutet på Sveriges tid som stormakt. Sveriges krigare lyckades emellertid freda huvudstaden. Ryssen kom inte längre vid denna strid. Men, detta hindrade inte dem att fortsätta sina härjningar längs norrlandskusten i ytterligare två år, vilket blev alltför svårt för vår modige Fredrik I som fick ge efter för de ryska kraven. D.v.s Ryssarna fick delar av Finland och Baltikum vid freden i Nystad 1721, därav blev vår storslagna period till ända som stormakt. Häpp! Så kan det gå om man inte är lyhörd, observant och förutseende för vad som komma skall ... påminner på sätt och vis om Coronasituationen, fast när väl vi blivit vaccinerade kan vi dra en suck av lättnad ... det kunde man inte 1719-1721.

Ha det gott,

Lasse