I skymningen sjunger koltrasten är en boktitel av Linda Olsson som de senaste kvällarna här på Platån kommit till mig (Irene har läst boken som hon varmt rekommenderar... så det får bli mitt nästa läsprojekt efter Svetlana). Min skrivplats de senaste veckorna har varit ute på vår veranda med utsikt över den härliga trädgårdsyta som omgärdas av tre lågt byggda hus. Här är vi sittande större delen av de dagar som går. Pratar med vår trevliga granne Åsa och hennes hund Elsa som nu blivit så bekant med oss att den alltsom ofta söker vila på vår veranda.

Vid nittontiden på kvällen sjunger koltrastarna från de omkringliggande träden och det är härligt i den ljumma försommarkvällen att lägga ifrån sig skrivdonen föra att bara lyssna på vår nationalfågels vackra sång. Den är inspirerande och efter en stunds stilla lyssnande är jag åter fylld med energi. Tänk så lite som behövs...långt från alla mer konstlade sätt att inspirera sig.  Det är i det lilla man finner det stora är ett uttryckssätt som används och är nog så sant bara jag är uppmärksam.

Jag ser även ljuset i tunneln (Inget framrusande lok denna gång). Är i sluttampen av mitt manus och räknar med att till den första juni är det klart för att skickas till Eva-Karin på Ebes förlag. All den hjälp jag fått av Eva-L, Irene och Ingrid har varit ovärderlig för att tvätta bort de värsta fläckarna. Nu återstår bara sluttvätten så att säga, vilken kommer pågå en del av sommaren.

I morgon bär det av till Waldemarsudde och utställningen av Josef Frank. Det ser vi fram emot.

Lasse

 

Vår nationalfågel koltrasten