Åter på solsidan i Tystnaden. Två månader på luffen... ja Platån är väl inte riktigt på luffen det har ju kommit att bli vårt andra hem... men i alla fall, hemma är hemma.

Känns rätt att citera några strofer ur Ronny Erikssons finstämda sång:

"Det är här man känner vart stigarna går, man vet vem som är släkt med vem. Det är här man vet var gäddorna står, det är hit man kommer när man kommer hem, du vet,,, det är hit man kommer när man kommer hem."

Midnattssolen, vad jag har saknat midnattssolen, för att inte tala om myggen! Dessa små och aggressiva blodsugare utför en välgärning som jag ser det (men jag är nog ganska ensam om den inställningen). 

Men, jag har varit blodgivare i drygt fyrtioår innan jag föll för ålderssträcket. Man tappar i genomsnitt 4 dl vid varje tillfälle och det var rena hälsokuren. Förutom att man tjänar ett mycket gott syfte så fick man samtidigt en bra hälsokontroll. Förr i tiden sysslade man med åderlåtning (ända in på 1800 hundratalet) som en form av medicinsk behandling, om än tvivelaktigt sett i dagens perspektiv. Men jag har mått bra av blodgivningen och det är ju synd och skam att man måste sluta vid fyllda sextiofem... fast jag fick en jättefin uppvaktning och presenter av blodgivningspersonalen vid mitt sista tapptillfälle. Därför, väl medveten om de sjukdomar som sprids på sydligare latituder m.h.a mygg, välkomnar jag nuförtiden de små blodsugarna. 

Idag har jag hjälpt svåger Svante att sjösätta hans båt och i morgon eftermiddag är det dags för min plastbåt. Träbåten skall tjäras först innan jag tar den till älven. En månad kvar innan konststigen i Lainio tar sin början. Kreativa dagar med, kulturevenemang, fotboll & live musik med dans (IFK- Lainio) och kvarndag (hembygdsgillet) väntar oss. Dags att börja repa in låtar med svåger Svante... fast det blir nog först de sista dagarna innan gubbrockarna ställer sig på scenen tillsammans med ytterligare tre likasinnade. 

I morgonbitti bär det av till metropolen Vittangi för att handla mat inför familjen Rosenbergs ankomst måndag efter midsommar. Vi ser fram mot att återigen träffa dem och att åter leka med barnbarnen... jag hoppas de inte tycker alltför illa om myggen?... och givetvis hoppas vi på värme och sol... regn och kyla har vi fått så det räcker.

Ha en fin midsommarhelg,

Lasse


 

På väg till Kiruna i måndags så var bryggan på solsidan ännu under vatten så det blev att köra drygt nio mil extra efter en dålig skogsbilväg.

 Prio ett vid hemkomsten var att laga hål i plastbåten så att vi torrskodda kan ta oss över älven.

Två månaders bortavaro sätter sina spår. En hel del utearbeten att ta itu med innan allt är i ordning.