Nu har vi tagit steget in i augusti månad och med det även början till ett mer höstligt klimat. Kvällarna blir alltmer mörka, nätterna kallare och jag har redan sett att vissa björkars löv skiftar i färg. Det gäller att vara förberedd på vad som komma skall. Såtillvida är nu vinterbehovet av ved för 2-3 år framöver tryggat, skogsskidorna och pulka tjärade och skotern i körbart skick.

Men visst. Än återstår ett par fina månader av barmark då jag kan ägna tanke och handling åt mer storvulna projekt såsom utbyggnad av min timrade skrivarstuga, gräva jordkabel och dra in el i densamma. Förutom dessa för mig mer grandiosa planer (som sällan infrias på det sätt som jag ursprungligen planerat ... det blir alltid någon ny version (läs förenklingar) under jobbets gång)  finns det annat att fixa och dona med innan vi liksom flyttfåglarna ställer kosan mot södern.

Nåväl, det är ett par månader kvar tills dess och just denna söndag börjar livet återvända efter en veckas förkylning. Dagen till ära beslutade vi att ta en till tur till hjortronmarkerna, den tredje i ordningen, innan vi avslutar årets hjortronplockning. Fint väder och varmt i solen gjorde, som sig bör, myrtrampandet till en kamp mot knott och broms. Så ska det vara för annars är det inte riktigt på riktigt, om ni förstår vad jag menar? "Du ska förtjäna dina hjortron i ditt anletets svett." Och alla vedermödor är som bortblåsta när vi därefter får avnjuta våfflor med nykokt hjortronsylt.

Det enda som återstår att göra denna söndag är att fila på manus och ta en längre promenad med hunden Ruff som vi har skött under veckan som gått. Jag ser fram mot sena kvällen då jag åter ska kika på en serie på Netflix som dotter Jenny har tipsat mig om och som jag nu varje kväll tittar på. Den är hemsk i allt den vill förmedla ... men jag har fängslats av den ... en stark kontrast till den Feelgood jag är på väg att färdigställa ... och jag behöver kontraster på mer än ett sätt.

Ha det,

Lasse