Igår (läs fredag 22/9) kl. 22.02 inträffade höstdagjämningen. En tidpunkt som definitivt innebär att vi nu går mot kortare dagsljus ... fast i dessa dagar av dimma och ruskväder känns det som om dagarna blivit kortare långt tidigare. Det är konstigt hur humöret påverkas av gråtunga dagar. Det blir liksom lågtryck även inombords, i alla fall för undertecknad. Nåväl, det är drygt en månad innan vi växlar till vintertid (29/10) och ställer tillbaka klockan en timme. På mina breddgrader är det inget speciellt med det. "Daylight saving time" heter det och det är klar att vi får en timmes tidigare soluppgång(7.39 isf 8.39) men även en timmes tidigare solnedgång (15.04 isf 16.04) ... kanske bra för den morgonpigga men sjusovare får bekväma sig med att ta sig ur sängen i tid för att dra nytta av tidsomställningen. Sen, blir det bara mörkare och mörkare🌑och till sist är solen ett minne blott ... i alla fall för det här året

Men än är det en bit kvar tills vi är där. Emellertid, det gäller att i god tid förbereda sig inför den annalkande vintern. Vi lämnar Tystnaden den 14 oktober för att efter bokmässan i Kiruna låta SJ transportera oss till Stockholm. Förhoppningsvis tar vi oss med färjan fortfarande över älven annars får vi hitta någon lösning på det. 

Det är en hel del som måste fixas hemmavid för den månad vi kommer att vistas på Platån. Forsbåten som legat för ankar i Alasuando måste upp ur vattnet och vinterförvaras. Tur att jag har en ATV som tjänar som dragfordon för den knappa kilometersträcka som gäller.


 Vi har inte satt någon potatis (visserligen en styggelse när man bor som vi gör ... men det blev bara inte av).  Tur att vi har grannar som månar om vårt välbefinnande ... vi fick en hink med nyupptagen mandel- och rundpotatis av Torsten&Ella. Det första koket ska vi avnjuta alldeles strax.  



Två björkar som hindrat vår utsikt mot "Svenska sidan" av älven fälldes och kvistades idag och är nu förpassade till vedhögen. Mindre löv att kratta för att inte tala om lättare snöröjning till vintern.

Efter allt "slit" kan det vara skönt att göra upp en liten eld. Grilla en och annan korvbit och filosofera över tingens tillstånd. Och faktiskt, alla dystra tankar förorsakade av vädrets beskaffenhet blir som bortblåsta. Bara goda tankar finns kvar.


Irene och jag har på senaste tiden pratat om hur länge vi kan bo kvar på denna vackra plats. En plats som förutom att den är dit vi alltid längtar kräver en del av oss. Det är inte helt enkel att utan besvär leva sitt liv bortom allfarvägarna, vilket man blir varse ju äldre man blir. Visserligen har vi en liten lägenhet på Platån dit vi gärna återvänder men vi ser den inte riktigt som vår fasta boplats. Än är inte vårt framtida boende någon "ko på isen" så att säga, men att planera för framtiden är aldrig helt fel. Att det sen nästan aldrig blir som planerat är en annan femma.

Må gott,

Lasse