Sitter i tidiga morgontimman på Best Western hotellet nära Arlanda flygplats. Jag inväntar tidpunkten när frukosten kan intagas och fördriver tiden fram tills dess med att skriva denna blogg.

Nu är påskledigheten för barnbarnen över och igår följde jag med dem på flyget till Stockholm där jag på Arlanda överlämnade dem i föräldrarnas vårdnad. I nästan två veckor har vi levt samman i Tystnaden. Två veckor som präglats av mycket glädje och trevnad. Visst har en och annan skärmytsling uppstått, men vad annat kan man vänta sig när stridande viljor strålar samman ... och det är inte alltid den vuxna som har tolkningsföreträde och vet bäst. Om det är något jag har lärt mig i umgänget med småttingar så är det precis det!

Jag hade tänkt stanna i lägenheten på Platån till på lördag för att därefter flyga tillbaka norrut men det förestående varslet om pilotstrejken gjorde att jag tidigarelade återresan till Tystnaden till idag. Heller ingen ide att ta sig till Saltis för bara några timmars vistelse, så det fick bli hotellövernattning.

Än så långe går det att gåendes ta sig över Lainioälvens is vid färjestället i Tystnaden. Men, jag tror att det bara är frågan om dagar innan det är slut med det. Varmvädret ta hårt på isen och vårt hopp står till att nätterna ska komma med minusgrader så att vi i alla fall kan tillbringa hela nästa vecka på solsidan ... Har mycket osågat och oklyvet som skulle behöva komma på tork innan vi ställer kosan mot Platån.

Lasse