Skrivarstuga som i gårdagens solväder gav hopp om att tiden snart var kommen att dra på sig snickaröverdraget och börja färdigställa denna lya. Men, maj månad är nyckfull vilket jag mot bättre vetande, och åtskilliga års erfarenhet av väderförändringar, lätt förglömmer. Suck, det är bara att tugga i sig och ta denna söndag an med ro. Jag kan ju till exempel ta itu med skrivbordsjobb som legat i träda de senaste veckorna. Enligt SMHI ska snöande upphöra fram på eftermiddagen, och håller prognosen så lär solen åter visa sig framåt kvällskvisten vilket ger oss förnyat hopp om den ljuvliga grönska som stundar ... även om det är en bra bit kvar. 

Att framleva sitt liv på vår nordliga utpost ställer krav på anpassning och tålamod för att inte tala om en god portion initiativförmåga som för knoppen och kroppen är vederkvickande. Det går inte att falla in i jämmer över sakernas tillstånd, för vad tjänar det till? Slik veklagan är en broms för ett mer öppet konstruktivt synsätt. Det är ju inte så att jag kan åstadkomma stora samhälleliga eller värdsliga förändringar, men jag kan bidraga i det lilla med de få förmågor jag besitter. Jag kan vara en god make, en god förälder, en god kamrat, en god granne eller gör något gott utan att skriva alla på näsan att just jag har gjort det - Ödmjukhet, detta urtvättade ord som så ofta används utan betänklighet förtjänar ett bättre öde. En klok person frågade mig vid ett tillfälle hur jag uppfattade skillnaden mellan en självsäker självtillräcklig person och en ödmjuk person? Jag blev henne svaret skyldig.

"Den första personen är som ett ägg. Ett hårt skal men knackar man sönder det rinner allt ut. Den andra personen är som ett plommon. Ett mjukt yttre men med en kärna som är fast som berget", var hennes uppfattning. Och det ligger nog en hel del i det, fast kan man månne vara båda delarna?

I Tystnaden har jag de senaste dagarna påbörjat vedarbetet. Det vill säga såga och klyva de björkar jag i mars fällde och fraktade hem. Ett mycket trevligt jobb (som nu det idoga snöandet satt tillfälligt stopp för). Det tar tid men tid har jag gott om och det är både vederkvickande för tanke och framtida handlingar, utmärkt planeringstid (mitt favorittillstånd) med andra ord.

Jag hoppas att er tid också är tillfyllest för er, även om karantäntillståndet kan vara nog så påfrestande.

Allt gott,

Lasse