Så var vi då åter på Platån. Drygt en månad sedan vi, i kyligt väder och snö, lämnade denna boplats. Men nu är vi åter här i strålande sol, och varmgrader som nästan tar kål på en nordbo. Hörde på radion för en tid sedan att folk på de nordligare breddgraderna smäller lättare av i värmen. Jag är benägen att hålla med, fast visst är det skönt att få tina upp en frusen själ, om än bara för några få dagar, så jag njuter trots riskerna för värmeslag.

Irene och jag var de sista tappra som i måndags tog oss gående över isen vid färjeläget i Tystnaden. Jag hade lagt ut brädspångar över älvfåran och grannen Torsten hade gjort motsvarande på andra sidan(vår sida eller solsidan som jag föredrar att kalla den) älven. Det gick även om den ena spången togs av vattnet innan vi hunnit beträda den. Vi fick plumsa fram i flödvattnet som rann över isen ... men det gick bra. Någon minut efter att vi välbehållna kommit fram till den västra sidan (skuggsidan😄), varifrån allfarvägen tar vid så var det obönhörligen slut på att till fots ta sig över älven. Dagarna som därefter följde var en explosion i snö- och islossning, och för någon dag sedan tog man sig kryssande fram mellan isflaken med båt. I skrivandets stund lär älven genom byn vara helt isbefriad. Nu är det bara högvattnet att vänta på.

För övrigt har det varit stilla dagar. Umgänget med familjen har präglat de få dagar vi varit här. Skrivandet har åter tagit fart efter drygt en vecka av stiltje. Att på kvällskvisten i finvädret sitta på verandan och se ut över vår vackra innegård och höra koltrastens ljuva sång är något att suga på under mörka och kalla vinterkvällar hemma i Tystnaden. Men allt har sin tjusning och Tystnaden är svårslagen på många andra sätt.

Ser med tillförsikt fram emot morgondagen.

Lasse 

Ps.

Om någon är intresserad att se ett par korta videon om hur islossningen gick till kan gå in på AK Kuoksu FB inlägg genom att följa länken:

https://www.facebook.com/annakristina.kuoksu/videos/2096144037082215/

Ds.


 

Snigeln lär sig villigt matas av ett löv