Har sedan igår påbörjat bygget av vårt nya vedförråd ... tredje i ordningen. Virket införskaffas som alltid i mitt fall från Kangos bygg&trädgård AB där ägarna Lennart och Karin Emmot med stor tjänstvillighet och kompetens ställer upp och vägleder den okunnige snickaren (d.v.s undertecknad, om någon nu skulle sväva i tvivelsmål om vem det kan gälla). Det är mödan värd att köra de dryga sex milen enkel resa varav fyra mil är längs en gropig skogsbilväg som efter det idoga regnandet den senaste tiden kräver ett milt och tålmodigt  sinnelag hos chauffören ... ingen ide att svära och ondgöra sig trots att vår bensindrivna trotjänare rycker och kränger  i de hundratal gropar jag med möda försöker undvika att köra i. Att dessutom spindelleden på höger sida måste bytas (fick anmärkning på besiktningen) gör det hela inte bättre. Men jag tvekar inte att åter anträda färden, vilket sker i början av nästa vecka då mer virke måste införskaffas ... annars blir inte bygget klart i tid.

Jag inte bara spelar gitarr på gehör ... jag bygger på gehör ... det blir vad det blir ... och det blir bra ... tycker i alla fall jag. Irene brukar emellertid undrande fråga mig:

"Jamen jag trodde att det skulle bli mindre ... varför har du satt fönstret så högt och varför har du gjort en sån där konstig trappa? Det blir ju inte som du tidigare sagt att det skulle bli ... jag trodde ...", och så vidare, och så vidare. 

Jag försvarar mig alltid med att det nu blivit betydligt bättre och mer ändamålsenligt än tanken var från början ... men det är som att så på hälleberget. Jag tröstar mig med att med tiden vänjer sig både ögat och själen till rådande förhållande. Jag blir som ett barn i en godisbutik när jag får (eller snarare tar mig) "fria händer" att skapa. Det är något utmanande i att på en höft, endast baserat på någon ogenomtänkt tankeslinga och förstrött kladdande på ett papper, köpa virke för att därefter med liv och lust ge sig i kast med det till huset framköra virket. I stort sett har jag byggt allt själv på vår tomt och det står fortfarande kvar ... kanske inte alltid så estetiskt tilltalande och perfekt ... men det har inte rasat ... och i den fromma föreställningen fortsätter jag oförtrutet att bygga på gehör.

Min nya bok "Kvinnan på stigen" är nu under tryck och kommer att bli färdig att släppas till bokmässan i Göteborg. En blänkar om Boken och ett provläsningsexemplar går att läsa på Ebes hemsida (www.ebesforlag.se). Under veckan som gått har jag kommit överens med bokhandlare och andra intressenter om signeringar. Det är kul att ta del av det intresse som finns och hitintills så är sex signerings event i länet inbokade. 

Jag har sedan tid tillbaka funderat på vad jag skall skriva om härnäst. Trilogin gällande berättelsen om Johan ska jag fullfölja, men jag har även närt en tanke på att göra ett avbrott för att försöka mig på att skriva en novellsamling innan jag tar itu med sista delen om Johan ... jag får fundera en stund till ...  fast idag kände jag åter hur skrivlusten började göra sig gällande ... måste bero på mitt vedbod byggande?

Om tre veckor bär det av till Platån. Vi längtar att åter få träffa familjen Rosengren och få erfara allt som Jackson&Esther vill dela med oss.

Ha det bra,

Lasse


 

 Hösten har nu på allvar gjort sitt intåg. De gulnande löven orkar inte hålla sig kvar på björkgrenarna i den starka blåst som råder och täcker snart hela gårdsplanen.

Bästa kusinerna Irene och Ruth låter sig glatt fotograferas efter en matstund som Irene arrangerat. Tiden har gått skonsamt fram med dem ... lika vackra som de var för snart femtio år sedan när herrarna Eilert och undertecknad träffade dem. Herrarna som återfinns, efter samma matstund, på bilden nedan är betydligt mer tärda av tidens tand.

 Eilert och undertecknade  är också glada trots den dunkla belysningen

Och här var käket. Enkelt enligt Irene ... och fantastiskt gott. 

Svåger Svante har redan börjat förbereda nästa års suovasrökning. Rökkåtan är på plats och kommer att förses med en duk. Vi ser redan fram mot dessa timmar av rökande.

Mitt påbörjade vedbodbygge ... inte så värst mycket att beskåda ... men vänta ett par veckor så kommer skönheten att trona upp sig omsluten av den trolska granskogen.