Det är inte herr Alm i egen hög person utan Bob Dylan ritad och målad av 6-åriga barnbarnet Jackson med viss hjälp av pappa Alexander... men det mesta gjorde grabben ... mycket av sex-åringens känsla kan tolkas in i bilden som ju definitivt är ganska lik Bob. Konstverket var en mycket uppskattad födelsedagspresent till Irene ... vars favorit är just nämnda Bob. Nu hänger den på bästa plats i rummet😀


80-sidor manus. De senaste sidorna efter flera timmars skrivande. Att få ihop de sista sidorna var som att ro i tjära ... det gick trögt. Jag vände och vred på formuleringar och fick väl till sist ihop det jag ville ha på pränt. Men sen tog det stopp ... definitivt! Jag har lärt mig att då hjälper varesig tålamod eller Peer Gynt, Op.. 23: Solveig's Lied av Grieg. Bäst är att göra något helt annat och på Irenes förslag packades en lätt matsäck och iväg ut på spåret för en skid- och fikatur i finvädret. Välpreparerade spår så det var en fröjd att i maklig fart glida fram över myrar och genom skog. 

 

Inte allom förunnat att starta skidturen från "förstukvisten"

Det är förunderligt hur välbefinnandet sprider sig i kroppen under skidturen. Hur sinnena öppnas och hur glädjen infinner sig över att just idag få nåden att uppleva detta. Så ikväll blir det att vässa pennan igen för ett nytt skrivpass.

Lasse