Vaknade 4 i morse, kände mig pigg och utvilad och beredd att stiga upp och möte dagen. Allt är så tyst på platån och det spelar nästan ingen roll om det är mitt på dan eller i arla morgonkvist, det är lika tyst och stilla. Nåväl, den bättre hälften sov fortfarande och för att inte förorsaka alltför mycket stök och bök vid uppstigandet så lät jag lusten att stiga upp bero och sjönk tillbaka på kudden. Lät som vanligt, när jag är morgonpigg, tankarna komma och gå och just denna morgon fastnade tänket i hur jag formulerar min affärside och vad affärsplanen för min planerade verksamhet skall innehålla. Jo jag när (och kanske tär?) på en plan att försöka mig på den "fria" företagsamheten efter år i statens ledband. Har vägt och bedömt fördelar och nackdelar med att att ge sig hän åt sådant vågspel.

Tänket gled in på vad en bekanting uttryckte för någon tid sedan under en diskussion om vad framtiden skulle bära med sig, han sa med bestämd röst; "har man passerat femti så har man framtiden bakom sig, så det så!" . Ganska trist kan jag tycka och håller givetvis inte med. Fast å andra sidan så slutade jag läsa platsannonser ungefär vid femti-strecket.....jag tappade lusten eftersom de många företag efterfrågade var personer under trettio välutbildad och med mångårig erfarenhet inom den aktuella branschen. Att personen i fråga skulle vara flexibel (vad nu det innebär) och ha en förmågan att hålla många bollar i luften (var man kan tänka sig hitta en sån tulipanaros som uppfyller alla dessa krav är för mig obegripligt).

Nej, här hade inte jag en uns av chans. Var mycket över trettio, tilltufsad av livet, flexibel och kunde knappt hålla en boll i luften!! Så, med ett betraktelsesätt så hade kanske min bekanting lite rätt med sitt påstående. 

Fast visst har det väl blivit mycket bättre idag när det gäller synen på vad vi människor skall prestera i de befattningar och uppgifter vi ger oss in i?...Eller? Hörde att det fortfarande finns platsannonser som inte skiljer sig värst från de jag läste för snart tjugo år sedan. I västerlandet är vi "ungdomsfixerade" medan man i Asien har en annan syn på ålder. Äldre personer respekteras och är ofta kvar i företag som stöd och coachning av yngre medarbetare. Verkar kanske som att jag pratar i egen sak? Tja, kanske det men det må vara hur det vill med det, jag kommer iaf att se min framtid ann med tillförsikt och jag är beredd att ta språnget ut i något nytt med mig själv som chef och enda arbetare att ombesörja allt från marknadsplaner, försäljning, produktion av tjänster och ekonomi. Va kul och spännande kommer inte det att bli?

Sånt låg jag och tänkte på i morgonstunden och tydligen slumrade jag till för klockan halvsex väcktes jag av frugan som bjöd på nybryggt doftande kaffe. Vilket härligt sätt att börja en ny dag. Jag är lycklig jag!

Ha det bra även ni,

Lasse

Något morgontrött men lycklig