Sista blogginlägget för i år och resultatet av denna bloggande aktivitet som tog sin början i juli i år, uppgår till ett trettital…av varierande innehåll och kvalitet. En blick i backspegeln ger vid handen att vissa inlägg skulle ha förblivit oskrivna.

Varför har jag då satt igång detta bloggande? Vad är det som är så kul med att skriftligen förmedla sina uppleveser av och reflexioner över händelser i den tillvaro jag befinner mig i? ….och varför kan jag inte nöja mig med att skriva ned dessa i min dagbok utan väljer att även publicerar inläggen på den globala/publika arenan?  (Dagboken för jag i stort sett varje dag och innehåller givetvis betydligt mer av personliga saker än de veckovisa bloggarna)

Nja, det enkla svaret, och kanske enda?...vad vet jag?....är att jag ville få något slags  bekräftelse på det jag bloggen om d.v.s att mina  inlägg läses….och att inlägget skulle beröra och därför öppna en diskussion……m.a.o. skapa ett forum för där diskussionens vågor skulle gå höga och vi skulle i detta forum lära av varandra!.......Tanken svindlar!

MEN, VADÅ….var har jag befunnit mig de senaste 20 åren? Det finns något som heter Internet och inom detta multinätverk vars tentakler når den mest avlägsna plats på denna jord, vilket även inkluderar mitt Lainionistiska paradis högt uppe i norr. Så jag borde väl ha fattat att det troligtvis finns någon million dylika forum med inriktningar liknande den jag tänkte mig för min blogg och som säkerligen varit verksamma i många år….och som lika säkert är betydligt mer givande för det stora flertalet än min enkla köksbordsfilosofi.

Deprimerande?....Nej, inte för en tjurskalle som vill uppfinna hjulet på nytt. Jag fortsätter att sätta mina tankar på pränt och lever fortfarande, efter ett halvårs bloggande, i tron att det finns någon därute i cyberrymden som läser mina inlägg och som möjligtvis reflekterar över det skrivna….eller dra på munnen i ett igenkännande leende.

Nåväl, med detta sagt så gick den gångna veckan i Julfirandets tecken med trivsam samvaro, god mat och dryck, julklappar åt stora och små…mest åt de små! Och ett eländes blötväder med plusgrader och tung blösnö....och som grädde på moset takras och ännu tyngre snö att forsla bort.

På skidfronten så var det bara att glömma att snöra på sig Tegnäsarna (skidor för den oinvigde). Klibbföret gjorde att de fick bli snöskor. Däremot så blir det fina snögubbar…så småfolket gläds. Ser nu med spänning fram emot kylan och det fantastiska skarföret som väntar.....för att inte tala om att ta del av familjens reaktion när jag vid tolvslaget i övermorgon berättar om mitt nyårslöfte.

Önskar slutligen alla läsare av detta ett Gott Nytt År!

Lasse