Åter i tystnaden och stillheten på solsidan i Lainio. Vi anlände till Kiruna igår fm. efter en 16 timmars lång tågresa från Stockholm. SJ höll tidtabellen trots en lång försening från Centralen. Däremot och p.g.a förseningarna i Stockholms Lokaltrafik (vilket i sin tur berodde på det trafikkaos som uppstod efter snöfallet under onsdagen) tog det sin skäliga tid att resa från Platån till T-Centralen. Det är inte lätt att vara storstadsbo och i behov av färdmedel när det snöar så kraftigt som det gjorde i mitten av veckan. 

Ett stort och varmt tack vill vi rikta till Gösta&Kerstin Armstrand i Kiruna. Gösta hade upplåtit sin parkeringsplats så att vi under vår två månaders bortavaro fick ha bilen säkert parkerad vid deras bostad. Gösta hämtade dessutom oss från tåget när vi anlände, och de båda hade i sitt hem dukat upp ett jättegott fikabord med kaffe, hembakat bröd (sådant där gott "Mormorsbröd", ni vet👍) och allehanda gott smörgåspålägg som de enbart med anledning av vår hemkomst gästvänligt bjöd på. 

Nåväl, nu är vi åter i betydligt lugnare trakter vad gäller biltrafik. Möter vi mer än ett halvdussin bilar på vår fyra mila färd till centralorten Vittangi (dit vi måste för att införskaffa livets nödtorft) så undrar vi varför det är så många som nödvändigtvis måste ut på vägarna ... måste vara något evenemang som lockar, funderar vi i sådana stunder.

Huset var inte speciellt varmt när vi steg in så det blev till att elda ett flertal brasor innan det var dags för "John Blund". Men vad härligt det var att lägga sig i sängen och uppleva den nästan påtagliga tystnaden som endast stördes när kompressorn i kylen gick igång med ett lågt surrande i tonen G (med viss variation ... den är något ostämd).

Mörkret har sedan ett par timmar lagt sig och månen växer till sig mot superformat ... Nja, det är inte riktigt månen som blir större den är bara närmare Jorden. Men än tar det ett par dagar innan den är full🌕.

I skrivandetsstund är det minus nitton grader utanför mitt fönster och det lär krypa ned mot ytterligare några minusgrader under natten och de tidiga morgontimmarna. Bra för istillväxten tycker jag som i förmiddags plurrade i det flödvatten som lagt sig på isen i Alasuando, vårt älv övergångsställe för närvarande. Vi får hoppas att det fryser på bra. I morgon ska svåger Svante och jag inspektera möjligheterna att gå över isen vid färjestället, vilket, när istjockleken så medger det blir vår bilmässiga förbindelse med civilisationen. Vi kommer troligtvis inte över i morgon eftersom det strömmar på i den några meter breda älvfåran där isen är svag ... men det är kul att kolla ...  för att när vi väl torrskodda kan ta oss över så påbörjar vi arbetet med att spola upp vatten på isen för att skynda på isbildningen. Ett hett (eller kanske jag skulle skriva iskallt) tips är att vi "ganska" säker kan gå över på onsdag i nästa vecka. 

Hälsningar från Tystnaden,

Lasse


 

 Jag har ingen värme i skrivarstugan ... kanske skulle vara befrämjande om jag var lagd åt att skriva rysare som spred kalla kåror längs ryggraden på läsaren ... men jag har inte enbart lust till denna genre, jag är också alltför frusen.

Bättre är att i stugvärmen bänka sig framför skrivdonen för att fortsätta och avsluta  berättelsen om Johan... vilket, om allt går enligt plan, kommer att ske i slutet av nästa vecka.