Morgonrodnad

Grynings- och skymningsljuset färgar himmelen på ett helt fantastiskt sätt. Jag kan i stum beundran bli stående en god stund på gårdstunet och låta mig fascineras av skådespelet vid horisonten. Om det fram på kvällskvisten dyker upp ett sprakande norrsken är lyckan total och jag kan, berikad av himlafenomenen, krypa till kojs och drömma ljuva drömmar. Ja det sistnämnda går ju förstås inte att styra över. Det blir vad det blir och för det mesta kommer jag inte ihåg mina drömmar annat än när jag bryskt vaknat upp i en mardröm. Det händer desto bättre inte så ofta, men när det väl inträffar har mardrömmen en förmåga att stanna kvar i mig. Vaknar jag dessutom av en mardröm vid fyratiden på morgonen befinner jag mig i vargtimmen och då är det inte kul. Då griper alla dystra tankar tag i mig och det tar en stund innan jag lyckats driva demonerna på flykt och kan hasa mig ur sängen och sätta på kaffet. Redan efter den första koppen är jag så åter vid sunda vätskor och kan se fram emot vad den nya dagen har att erbjuda.

För ett par veckor sedan drabbades jag av Bältros. Inte heller det så kul, men en erfarenhet rikare. Man får stå ut med andra ord och tugga i sig smärtstillande Alvedon  mot nervsmärtorna. För övrigt mår vi bra och kämpar på med snöskottning och annan motion. Planen under veckan är att skotta alla taken (5 st) och till fredagen som kommer åker Irene till Kiruna på ”tjejträff”, jag blir gräsänkling och ska ladda upp med lättlagade rätter, burkmat och mackor ... och godis förstås.

Allt gott till er,

Lasse