isvägen över Lainio älv spelar nu på sista versen. Bil har vi inte kunnat ta över sedan en vecka men än går det bra att använda apostlahästarna. Älven börjar att öppna sig på båda sidor av vår gångväg och jag tror att till kommande helg så är det definitiv slut på ispromenaden. Då är det bara att vänta på att isen helt bryts upp, vilket lär ta någon dag eller så innan vi med båt åter kan knyta kontakt med västra sidan av byn och allfarvägen som leder mot det mer civiliserade delarna av landet ... Men, Stefan Löven rekommenderar oss i dessa Coronatider att inte färdas mer än 1-2 timmar från bostadsorten. Har vi god fart och medvind kan vi möjligtvis nå gruvsamhället Kiruna. Men återigen, budskapet från vår landsfader är något oklar för FHM vill att vi ska hålla oss inom regionen för att inte belasta sjukvården i en annan kommun. För oss i den nordliga delen av landet är vår region vidsträckt från norr till söder, öster till väst. Mångdubbelt så stor som pytteregionerna i söder. Att köra från Karesuando i norr till Piteå i söder tar mycket, mycket mer än två timmar. Men, för tredje gången, sunt förnuft bör råda och Irene och jag kommer i alla fall hålla oss inom två timmar, d.v.s max till Kiruna i öster, Pajala i väster, Karesuando i norr och Gällivare i söder. Ungefär så🙂.

 

Båten är i alla fall klar för sjösättning när den tiden kommer. Den är visserligen lagad på ett flertal ställen efter år av användning och sten påstötningar, men den flyter ... hoppas jag. Motorn har jag gått igenom och även den bör inte vålla oss några större problem och om den nu skulle få för sig att strejka får Irene ta till årorna.

Simma lugnt,

Lasse