Ja så sitter man åter på verandan på Platån. Det är ingen värme i luften men solen ger en viss försmak av vad som kan komma när det smäller till och blir riktigt varmt. Då blir det att spänna upp parasollet och dra sig in i skuggan med skrivdonen.

Vi anlände på söndag i förra veckan och har under de gångna två dagarna acklimatiserat oss med allt vad det innebär för min allergi mot pollen. Jo, jag har på äldre dar blivit allergisk mot allt som pollrar (inser att jag uppfunnit ett nytt ord😀 ... men det ligger bra i munnen).

I kväll är det Valborgsmässoafton. En kväll att samlas vid eldar och utbrista i sjungande hyllningar till att vi  nu tar steget in i "Sköna Maj". Och visst är det härligt när nu vintern rasat färdigt (ett rim till på köpet... det är inte klokt vad jag är spirituell så här fram på kvällskvisten🙃 Jag kanske borde skriva en sång?), vill jag gärna tro. Men är det verkligen så? Kan vi lita på att snöskottandets tid är förbi, åtminstone för denna årstid? Kanske på de breddgrader vi just nu befinner oss, men knappast från skogarna vi lämnat i höga nord. Där kommer det garanterat att falla en och annan decimeter blötsnö under sköna Maj, som visserligen töar bort rätt så kvickt men som i alla fall påverkar glädjeruset som Valborgsmässosångerna gav hopp om.

Vedarbetena hemma i Tystnaden fick jag parkera när Lainio älvens is började uppvisa tecken på att vilja spricka upp och dra nedströms. Vis av tidigare år var jag säker på att isen skulle vara övergångsbar en bit in i maj, för så brukade det vara, och att jag därför hade all tid i världen att såga och klyva de dryga tiokubikmeter björkar jag forslat hem från skogen. Men icke det! Vi fick snabbt packa ihop de saker vi skulle ta med till vårt bohag på Platån och skyndsamt ta oss över älven, vilket skedde en eftermiddag för fyra dagar sedan. Två hotellövernattningar efter vårt uppbrott kunde vi rulla in i den Kungliga huvudstaden.

Ikväll firar vi Valborg i vår lägenhet på Platån, utan en sprakande brasa, svagt kaffe, frusna bullar och dåligt uppvärmd varmkorv allt inramat i ett kakafoni av skrovliga allsångsröster som sjunger hellre än bra. Låter jag  bitter? Jo, visst är det så, för jag skulle just denna kväll vilja ha möjligheten att umgås med byfolket i Lainio vid elden vid Alasuando och få stämma upp med de övriga i vårsångerna. Men, man kan inte få allt här i världen.

Ha en fin Valborg,

Lasse