Jag har nog tagit mig vatten över huvudet. Anledningen är att vår trotjänare, en Passat av 1989-års modell läckte in vatten på golvet i framsätet. Vi upptäckte det redan i våras men den enkla åtgärdat jag vidtog då var att förbikoppla slangarna till värmaren med påföljd att vi inte fick någon värme i bilen. Man, vad gjorde det tänkte jag. Vi är snart inne i sommarperioden och då behöver vi ingen värme i bilen.Mycket riktigt tänkt, berömde jag mig själv och sommaren som snart är till ända på våra breddgrader har varit mer än frikostig med värme.

Men, kallväder kommer. Om inte just nu så är det inte lång tid kvar innan vi har minusgrader. 

"Vad gör vi då?", frågade Irene. "För dyrt att lämna in den på verkstad. Det kommer att kosta mer än värdet av bilen ... det är det inte värt", svarade jag. Strax därefter när en förflugen ide plötsligt kom till mig, fortsatte jag: "Jag gör det själv ... kan väl inte vara så svårt ... knappast rocket science, om du förstår vad jag menar." Min kära hustru verkade inte riktigt förstå mitt förslag utan gav mig en klentrogen blick vars innebörd inte kunde missförstås. 

Nu fanns inge återvändo. Jag införskaffade en reparationshandbok gällande den åldriga bilen. Jag läste och läste men hittade inga instruktioner i stil med de jag får när jag ska sätta ihop en IKEA möbel. Enligt boken krävdes för den åtgärd jag tänkte göra minst verkstadsskicklighet ... och jag som knappast kan byta ett tändstift utan att hamna i problem. Men, skam den som ger sig och skulle jag nu misslyckas så kan det ju inte vara hela världen ... vi har ju fortfarande en fungerande bil och Passaten är ju hur som helst veteran och har nog snart rullat klart. Så att göra ett försök kan nog vara ide, intalade jag mig själv.

Stödd av denna tanke, och med en yvig plan i huvudet hur jag skulle göra, påbörjade jag i går demontering av ratt, allehanda platsdetaljer, instrumentpaneler, instrumentbräda, luftkanaler och ett otal kablar och kontakter för att därefter med milt tvång frigöra värmeväxlaren där elementet satt. (Under arbetet trodde jag mig komma ihåg hur jag bar mig åt, men idag har jag blivit osäker ... jag borde nog ha antecknat, kan jag tänka så här i eftertankens kranka sken). Men gjort är gjort och jag har redan beställt ett nytt värmeelement vilket lär ta en vecka innan jag har den i min hand. Kommer jag på när jag återställer bilen i körbart skick att inte allt behöver anslutas (p.g.a bristande komihåg hur de satt från början) så gör jag nog vissa modifieringar till den ursprungliga konfigurationen. Vi får se hur dagsformen då är.

Jag har nu stänkt alla dörrar till bilen och funderar på om jag inte skulle täcka för alla rutor, för därinne ser det ut som en mindre bombnedslag. Jag vill inte se denna påminnelse om vad som väntar om en vecka eller så. Jag vill freda mitt samvete och glömma ... om än bara för en kort tid.

Lasse


 

Vad är det för fasoner att placera värmeelementet på ett nästan oåtkomligt ställe under instrumentbrädan. Allt invändigt måste demonteras för att komma åt denna löjligt lilla pryl. Konstruktörerna måste ha haft himla kul när de hittade på denna placering.