I arla morgonstund i 2:a advent med två ljus tända, sprakande brasa i Tulikivin och kaffesmaken fortfarande i munnen efter ett par koppar av denna väl bringande och vederkvickande dryck. Vad mer kan jag önska av en morgon. Visserligen var mörkret kompakt utanför fönstret men vad gör väl det när jag vet att vintersolståndet är inom räckhåll och då vänder det. Långsamt i början men redan om en månad är solen åter över horisonten vid vår nordliga latitud.

Träffade en gammal bekant under veckan och jag frågade honom hur det stod till? Bra svarade han för alternativet är värre! Va bra tänkte jag….jag ansvarar ju själv hur jag vill må…jag kan ju välja att vara ett offer och då mår jag därefter. Givetvis är ”bra” måendet att definiera för var och en och det gäller att hitta ”guldkornen” i tillvaron som jag kan hänga upp mitt bra mående på, och på så sätt boosta min självmedvetenhet med positiva tankar och intryck.

Med tanke på ovan sagda var det inte helt fel att äta julbord i den vackra byn Maunu, som ligger i änden av Sveriges nordligaste allmänna landsväg, vilket vi gjorde i går. Att få äta gott och träffa alla trevliga människor som bebor byn (fastboende och sommarstugeägare, som vi) värmde våra hjärtan och att middagen avslutades med gitarrspel och allsång gjorde att de 14 mil vi körde till våra hem i Lainio gick som på räls! Fast svåger Svante sov vid ett par tillfällen….den goda maten tog ut sin rätt. Frugan var dessbättre vaken ivrigt spanande från baksätet om någon ren eller älg plötsligt skulle dyka upp.

Kort om isläget, vilket är svåger Svante och mitt stående samtalsämne: Minst 55 cm och på vissa ställen 60 cm. Allt är kärnis och redan nu lär det bära minst 14 ton. Men drygt 1,5 decimeter till behövs innan plogbilen kan säkert köra över. Vi hoppas givetvis på kallt väder och inge snö den kommande veckan. Plogar fortfarande med ATVn och så länge det inte snöar alltför kraftigt går det bra……fast viss vore en lite traktor med uppvärmd hytt bra att ha….men år av MBL i ärendet hemmavid slutar alltid till min nackdel……..är nog fortsatt bara något att stilla bedja om, för min del.

Sitter just nu på Kiruna flygplats för att ta flyget till Stockholm och vår lägenhet i Saltsjöbaden. I nästa vecka blir det någon dags arbete på vårt kontor i Solna och därefter bär det hemåt igen. Julen närmar sig och på tisdag kväll hoppas jag bl.a. få ta del av barnbarnet Jacksons önskelista…är tydligen lång enligt välunderrättade källor. Lilla systern Esther är ännu lyckligt omedveten om julen, tomten och julklappar så än så länge är det vi, mer vuxna, som får planera vad hon skall få.

Nu är det dags för boarding

Lasse