Jag har skrivit om arbetet i vedskogen tidigare, men det tål att upprepas. Först spåra med skoter till lämpliga björkar. Man får köra några gånger för att spåret ska bli hållbart. Sen skotta ned till björkroten, ca. 1 meter, för varje björk. Därefter kvista (plumsa i mjuksnö). Dra fram björkarna till lämplig plats för pålastning på timmerkälken och därefter köra ett flertal ggr till hemmet (9 km ToR) för att trava upp. 

Men än är det inte slut på jobbet. Efter en välbehövlig vila i väntan på barmark och varmare väder så ska nu björkarna sågas, klyvas och efter en torkperiod staplas in i vedboden. Uttrycket "Veden värmer sjufalt" äger absolut sitt berättigande.

Vi har sedan ett par veckor tillbaka, installerat en luftvärmepump. Stängt av elementen i storstugan och har endast sparsamt på el-värme i sovrum, hall och toalett. Visst vi eldar men bara ett par gånger i veckan och då mest för myseffektens skull.

Men "Hallå där!", säger kanske vän av ordning. Varför allt detta jobb med att fälla ett nittiotal björkar om det inte går åt så mycket. Jo, det är roligt och avkopplande att pyssla med vedhantering. Jag njuter att få vara ute i skogen, i stillheten och masa på. Svettig blir jag, det är klart ... men å andra sidan är det främjande för kroppen ... vill jag gärna tro.

Till råga på eländet, så finns det väl inget vackrare än en stor vedstapel på gården. Det är sannerligen en fröjd för ögat. Att jag sen alltid spanar efter fin björkved när vi är ute och åker bil, är en miljöskada jag gärna står ut med ... däremot inte sagt att Irene alltid så gör😄

Än har jag björk att hämta på det skiftet där jag fäller björk, men det blir först om tre veckor för i morgon sätter vi oss på tåget till Stockholm för drygt två veckors vistelse på Platån. Vi ser fram mot umgänget med barn&barnbarn.

I skrivandets stund sitter jag i Studieförbundets lokaler i Kiruna i väntan på avslutningen av skrivarcirkeln. En cirkel som var mycket trevlig att få leda. Även min nya bok tuffar på mot ett avslut i sommar.

Lasse