Andra söndagen i augusti månad och sommaren är ovillkorligen slut, fast än återstår förhoppningsvis många fina höstdagar innan den första snön faller. I morgon ska jag påbörja utbyggnaden av min skrivarstuga, skulle ha börjat betydligt tidigare men p.g.a allt annat som ska hinnas med så har byggstarten skjutits framåt, men i morgon då börjar hammare och såg ljuda.

Resningsvirket är införskaffat från Karin Emmots fina blom&virkesaffär i Kangos. Den har varit vår "hovleverantör" under många år både gällande byggmaterial som blommor. Jag upplever en stor skillnad att köpa byggmaterial på de stora byggvaruhusen eller på de mindre, privata, som finns i vissa byar, t.ex. Kangos. Jag har under åren blivit alltmer bekant med ägaren som med tiden lärt känna mina behov. Jag får helt enkelt en bättre service. Visst, kan det vara en viss prisskillnad jämfört med t.ex. XL-Bygg men den kompenseras mer än väl av den personliga servicen jag får. Kangos by visar verkligen upp en levande glesbygd. Förutom Karins verksamhet har Maria sedan drygt ett år tillbaka tagit över livsmedelsaffären, Holms Livs, och under den tid som gått fått till en utmärkt affär där byborna troget handlar och tankar sina fordon och där man varje lördag serverar kaffe och fikabröd. Även vi, efter avslutat virkesköp, handlade på affären och umgicks med likasinnade över ett gott fika, innan vi åter startade den sex mil långa färden till hemmet i Tystnaden.

Kangos by präglas av sammanhållning och entreprenörsskap. Såtillvida finns i byn en blomstrande turismverksamhet, flera åkare, friskola och ett utbud av arrangemang som laxfestival och annat för befolkningens fromma.

Någon kanske undrar varför jag sjunger Kangos lov? Det beror inte på att "halva jag" har rötter i byn (Min mamma är född i Kangos och min mormor Josefina kommer från släkten Kauppi. Min morfar som bar namnet Lars-Erik Larsson kom till Kiruna som rallare och kom att arbeta som skogsarbetare i Kangostrakten och på den resan träffade han Josefina. Tycke uppstod och han slog ner sina bopålar i byn.) Nej det beror mer på vad sammanhållning och entreprenörsskap i en by betyder för dess fortlevnad ... och att Jantelagen förpassas till den soptipp där den hör hemma.

Nej, tiden går och vi ska strax bege oss till byn Vikkusjärvi, en färd på ca. tio mil, för att ta del av en friluftsgudstjänst med efterföljande fika och rökt fisk. Det ser vi fram emot.

Ha det gott,

Lasse

 

Man får se upp för stordjuren när man kör på byvägarna