Skotergaraget, tillika förråd för annat smått och gott är nu på plats. Lite rödfärg på väggar, vit färg på knutar och vindskivor och kanske bryta med grönt på dörrarna, och sen torde det vara klart! Men det får bli under någon solig och någorlunda varm dag i september, om nu någon sådan uppstår….fast dagar kanske inte uppstår de kanske bara fortsätter….”den ena dan den andra lik” och ingen uppståndelse med detta kan pessimisten i mig tänka. Fast samtidigt kan livsbejakaren i mig välkomna den nya dagen med allt vad den kommer att innebära och vad jag kan göra med den. Den här fajten mellan min negativa och mer positiva inställning slutar för det mesta ganska bra dvs så fort morgonkaffet har lättat på sinnets gråslöja och kickat igång den Yang kraft som finns där slumrande inom mig.

Sommarens byggen är därvid avslutade. Den blev innerväggar, tak och inredning i garaget och en 15 kvm tillbyggnad. Ingen altan i sommar som planen tidigare var. Den får anstå till nästa sommar. Möjligtvis och om nu längtan efter att få slå spik blir för svår i september så fixar jag nog även en 10 kbm torkplats för ved. Kanske en aning för optimistiskt eftersom jag även har tänkt påbörja bastubyggandet vid vår stuga i Maunu under samma månad, något av byggena får nog flyttas till nästa sommar kan jag tro, vi får se hur det blir med det…kanske inget blir av…kanske Jin tar större plats än Yang och gör att jag grips av höstens vemod och slänger hammare och spik i älven.

Nej, skämt åsido jag byter spår. Det ser ut att bli ett helt fantastiskt lingonår. Bären håller på att mogna och kommer vara klar att plockas om dryga veckan eller så. Man säger att bären bör plockas efter den första frostnatten och jag hoppas det dröjer till första veckan i september då vi åter är i tystnaden efter en sejour i Stockholm.

Just idag har vi rivit vår kära ”auto talli” (bilgarage för den icke kunnige i det finska språket). Det stod så på förpackningen när vi köpte tingesten för dryga fem år sedan. Den var på 10 kvm och tanken var att bilen skulle få en egen plats under en på rörstänger upphängd plastväv. Ädel och bra tanke men garaget kom med tiden att isf för bil inhysa allt möjligt bråte (bilen var i och för sig en Ford så den kanske också av vissa betraktas som bråte?). Nåväl, varje år gjorde vi en inventering och halva utrymmet kördes till återvinningen i Vittangi. Men det dröjde inte många månader så var ”auto talli” full igen. Samma visa under de åren vi haft denna sista plats inför den slutliga vilan. Min svärson sa att när man väl hamnat i auto talli så var slutet nära.

I morgon har vi den, sedan år tillbaka, sedvanliga surströmmingsfesten. Vi är fyra familjer (plus svåger Svante) på solsidan som träffas omväxlande hos varandra för att inmundiga dessa ljuvliga firrar. I år har turen kommit till oss och klockan 18 i morgonkväll så öppnas de första burkarna. Vi ser fram emot ett trevligt umgänge fylld med trevliga samtal och många roliga skratt.

Morgonen därpå, alltså söndag, så ställer vi färden mot Stockholm. Dels för att jag skall arbeta på vårt kontor i Solna men även för att träffa familjen Rosenberg med barnen Esther och Jackson. Det har vi längtat efter och snart är vi där.

Ha det bra,

Lasse




Efter dryga en vecka så står nu skotergaraget på plats. Skall målas men det får bli i september.




Vår 10 km joggingrunda börja alltid med ett första steg och efter ett tag den första kilometern

 

Så inträffade då det oundvikliga dvs rivandet av vår kära "Auto Talli". Den har stått pall för storm, stora snömängder och piskande regn, givetvis så har den blivit omplåstrad men nu är det definitivt slut.




Efter en stund bara ett skelett och strax därpå endas en skräphög. Svåger Svante fick "skelettet"....bra att ha till ett kommande släpvagnsgarage tyckte han.