Jag brottas med titeln till romanen jag just skriver. Har skrivit ned ett tjugotal titlar men inte fastnat för någon så det är nog bara att fortsätta spåna ... kommer väl till mig, när jag minst anar ...

Berättelsen tar sin början i det hus som tronar på toppen av kullen, med den mörka björk- och granskogen i fonden. Jag har sedan i julas befunnit mig i september månad år 1950, och vid ett flertal tillfällen i just det huset. Men snart bör jag skåda ljuset ... har bara fyra kapitel kvar plus en epilog innan berättelsen hamnar i knät på förlagschef Eva-Karin och jag kan återgå till verkligheten av idag.

Att skriva berättelsen i romanform  om den fyraåriga flickans och den sjuttioåriga gummans försvinnande i Lainios utmarker har legat i mitt huvud i snart två år, och det var med stor lust jag slutligen tog mig ann detta.

Jag skriver alltså i romanform, vilket innebär att jag använder mig av en mix av fiktion och fakta (vad nu detta kan vara?). Givetvis har jag intervjuat personer som kunnat ha något att bidraga med då det gäller det rent sakliga ... men samtidigt, det är snart sjuttioår sedan. Minnesbilderna bleknar så min egen fantasi har tagit stor plats i att mejsla ut dramaturgin och gestaltningarna ... och ett drama är det verkligen.

Men att mentalt befinna sig sextioåttaår bakåt i tiden har inte varit lätt för min närmaste omgivning, även om jag själv tycker att jag under dessa månader gjort flitiga resor tillbaka till nutiden ... korta resor, men ändå 

En kosekvens av detta har blivit att jag fått "dålig hörsel". En annan, och kanske allvarligare kosekvens är att det kopplar liksom inte riktigt, tankemässigt menar jag. Det må framstå som ett rent under att jag lyckades deklarera, även i år. Min omgivning (läs Irene) tycker att jag även kroppsligen har deformerats ... jag går kutryggig. Ryck upp dig! säger hon strängt när hon ser min hopsjunkna gång över gårdstunet.

Ja, ja och voj, voj. Det är inte lätt det här med att författa men det har trots allt sina fördelar, för annars skulle jag inte göra det😄

Ha en fin Valborg. Jag hoppas ingen faller i elden😄