Ur mörker mot ljus


En reflexion så här sista dagen av 2019 är att denna blogg är den femtionde och sista för i år och den drygt trehundrade sedan jag påbörjade bloggandet.Bloggportalens statistik säger mig att nittiotusen träffar och drygt sjuttiotusen nedladdningar har registrerats. Statistiken säger också mycket annat om man nu är intresserad av siffror men det går mig obemärkt förbi. Huvudsyftet med bloggen har varit och är fortfarande att på ett lättsamt sätt och med glimten i ögat berätta om vad som händer i våra liv på Platån och i Tystnaden. Politik och samhällsfrågor har jag hållit på armlängds avstånd, vilket inte inneburit att jag är blind och döv och inte reflekterar över vad som händer i min omvärld och hur livets berg&dalbana för övrigt påverkar mig, men dessa tankar har än så länge en väl förborgad plats i mina dagböcker.

Vem ska jag tacka för mitt goda mående? Året som snart är till ända har inneburit mycket glädje. Glädje som jag idag kan ta till mig utan förbehåll eller falsk blygsamhet. Jo, jag vet att jag är priviligerad som fått ynnesten att leva och verka i en omgivning och med vänner som är bra för mitt välbefinnande. Under året har jag åter knutit kontakt med gamla barndomsvännerna Johnny Sundvall och Åke Lövgren. Vänner som jag inte har haft kontakt med under femtio år och där vi under 2019 återupptagit denna. Vi skriver och ringer till varandra och förhör oss om varandras görande och låtande ... och givetvis för att återuppleva gamla minnen från svunna tider på Trädgårdsgatan 17 och Teknis i Kiruna. Bara kvarteren runt Trädgårdsgatan under 1950-talet, med alla dess udda existenser och levnadsöden skulle kunna vara en ide till en bok.

Lennart Gustavsson, en annan ungdomsvän och spelkompis i Zeros har jag åter en god kontakt med. Vi umgås familjevis när tillfällen ges och skriver små korta noveller till varandra. Vi när en ide om att utveckla det på något sätt som framtiden får utvisa.

Barn och barnbarn icke att förglömma som en kär källa att ösa glädje ur. Jenny och barnbarnen bereder oss så mycket lycka och enda anledningen till att vi har en lägenhet på Platån är för att vara dem nära så ofta vi kan. På Platån finns även vår granne och goda vän Åsa. Många är de stunder jag i sommarvärmen på verandan har samtalat med henne om livets ditt&datt. Hon har en förståndig syn på livet och är en kämpe som trots sin multisjukdom alltid är positiv och glad. Det är en ynnest att under ljumma sommarkvällar stilla samtala med henne alltmedan koltrastarna sjunger sin aftonsång i träden vid skogsranden, de är också goda minnen jag bär med mig då snöstormen viner runt knuten på huset i Tystnaden.

2020 är i mycket ett oskrivet blad. Det enda inplanerade är en resa till Platån i slutet av januari, vilket blir en kort visit på ca. en vecka. Dessutom är jag inplanerad att i februari på biblo. i Kiruna hålla ett föredrag om tillkomsten av min senaste bok "Berget, staden och kärleken". Skrivandet på nästa manus sätter jag igång med så fort jag bringat klarhet i de virrvarr av uppslag som tumlar runt i mig.

Jag vill slutligen önska er alla ett Gott Nytt År och god fortsättning på det nya året som tar sin början om sisådär fjorton timmar. Betänk att vi nu går mot ljusare tider med lust och fägring stor😀👍

Lasse