Hörde rubricerat uttryck av en dalmas för någon dag sedan.Man kan ju även vända på det dvs man är nöjd om man är glad.

Just nu är jag nöjd (belåten). Jag skickade efter många timmars "slit" under den gångna veckan ett ytterligare tvättat bokmanus till förlaget i går kväll. Efter att ha plöjt igenom texten och korrigerat åtskilliga gånger (290 sidor) så var jag, mer än vanligt, helt tom i huvudet och enormt less på allt jag skrivit. 

Under veckan så var jag inte heller så särskilt kul att vara tillsammans med enligt frugan. Som jag skrev förra söndagen så har vi spenderat veckan på Masesgården med allt vad som där bjöds av kursverksamhet, intressanta föredrag, motion och god vegetarisk kost. Varenda stund jag fick på sidan om dessa aktiviteter ägnade jag åt att korrigera och åter korrigera i manuset. Jag var m.a.o ganska disträ och svåråtkomlig och att försöka få ett någorlunda begripligt samtal med mig var omöjligt, tyckte min bättre hälft.....och hon har alldeles rätt. Att jag dessutom drabbades av öronsus och lock för själva hörapparaten gjorde inte saken bättre. Nåväl, manuset ligger åter på redaktörens bord som genast meddelade mig att nu börjar jobbet. Jo, jo det skall nog gå bra, jag har ju all tid i världen och min lessnad på texten har redan börjat avta.

Tanken från redaktörens sida är att inom kort komma ut med en elektronisk läsversion (aptitretare) innehållande några kapitel för att senare i sommar ha hela manuset klart för tryckning i augusti med publicering och release i september (Bokomslag finns redan nu på Ebes förlagets hemsida och ett läsex. kommer att läggas in inom kort)

Men, nu tillbaka till innebörden av min rubricering. Kan jag tänka mig att vara glad därför. Nja, när jag tryckte på sändtangenten på min Mac igår kväll så kände jag bara en viss befrielse och var nog även belåten med mitt jobb. Men, jag var inte glad i den bemärkelse att jag var munter eller upprymd, så det vette tusan om dalmasen hade rätt?...kanske en omformulering kan vara på plats; "Man kan vara glad om man är nöjd" eller alternativt "Man får vara glad om man är nöjd"....eller varför inte; "Man kan/får vara glad att man är nöjd"

Nog om detta meningslösa hårklyveri som ju på intet sätt gör någon glad. Vi har så smått börjat längta hemåt, d.v.s upp till höga nord, till tystnaden och myggen på solsidan i den vackra byn Lainio! Jag läser alla trevliga inlägg under Lainio-gruppen på FB och kan på så vis hålla mig uppdaterad om vad som händer och sker, men nu vill vi med egna sinnen göra dessa erfarenheter. Mycket behöver säkerligen göras efter en evighet av bortavaro från hus och tomt. 

Inte för det att vi inte trivs där vi är, för det gör vi och vi vill nog även betrakta vår lägenhet på platån som vårt hem. Vi är både nöjda och glada (där kom det igen) att vi har en boplats nära familjen Rosenberg och liknelsen att "Mitt hem är där jag hänger min hatt" kan vara nog så riktig, men den sanna boplatsen är i Lainio där jag inte bara hänger min hatt utan även allt annat.

Just nu är det dunkla skyar och regn utanför mitt fönster och får jag tro väderleksprognosen så blir det heller inte så värst mycket sol under veckan som kommer. Under den veckan kommer vi i dagarna sex att vara barnvakter, kockar, lekkompisar, sagoläsare och passupper åt barnbarnen Jackson&Esther medan deras föräldrarna drar på en Skottlands resa. Kommer att gå utmärkt och vi ser verkligen fram mot att nu, utan föräldrarnas inblandning, få lära de båda telningarna allehanda bra saker som de behöver kunna....som att alltid andaktsfullt lyssna på morfar utan att bråka eller vara ointresserade, som att alltid äta upp allt som serveras (åtminstone under de sex dagar som vi "tror" att vi har befälet), som att gå och lägga sig när vi så bestämmer och mycket, mycket annat. Föräldrarna vet nog inte vad dom har gett sig in på, men lär bli så varse när de åter kommer hem....men då är det försent, och vi drar dagen därpå till Tystnaden, befriade från alla förpliktelser.

Hälsningar från platån,

Lasse