Missunnsam/Avundsjuk
Skriver nu med min nya Mac Pro. Känns ovant så här inledningsvis, men med lite övning kommer det säkert att kännas hur bra som helst. Har hittat ett flertal funktioner som underlättar skrivandet och hantering av foton och dokument.
Vi kom åter till Lainio i lördags efter 17 timmars tågresa från Stockholm. Vi gillar att åka tåg även om vi upplevt många förseningar och även tåg som gett upp ångan under resan och vi fått bänka oss i en buss för att nå destinationen.....inte så kul, framförallt när det inträffar under en kylslagen vinterdag. Nåväl, vi glömmer fort. Även om undertecknad för femtielfte gången direkt efter en sådan resa högljutt deklarerar att: "aldrig mer tåg...ALDRIG mer!". Men efter en vecka så har upplevelsen bleknat en hel del och efter ytterligare någon vecka så är den förpassat till glömskans trädgårdar och jag kan åter tänka mig att anlita SJ.
Hemma i tystnaden så föranleds man att tro att här råder ett stilla liv som pågår i ett makligt och eftertänksamt tempo. Väsensskilt från den hektiska och stressade framfart vi just lämnat bakom oss i storstan....Men, ack så fel! Här har goda grannarna Georg och Torsten var och en på sin gård varit flitiga och sågat, kluvit och travat de björkar de fällde för någon vecka sedan. Dom har säkert tävlat om vem som hunnit först att förpassa dessa träd till fint och snyggt travade vedstaplar. Här ligger jag ohjälpligt sist efter min veckas sejour i Stockholm. Vetskapen om vad som ligger framför mig gör mig stressad av någon konstig anledning. Ja menar det är ju som det är och anledningen är ju solklar......Men, iaf.....hade varit bättre för mitt ego om de goda grannarna ännu ej börjat såga, klyva och stapla....Mycket bättre. Missunnsam/Avundsjuk månne???....jo vid närmare eftertanke så är jag nog det. Fast det gick fort över. Ingen ide att tappa sugen så det var bara att sätta igång med grovjobbet. Med god hjälp av frugan skall det nog gå att bli klar till den 5:e maj då vi tänker ta bilen ned mot södern igen.
I morgon gör jag mitt sista skift på SSC. 37 år i Hans Majestät och regeringens tjänst (SSC är ett statligt bolag) har då nått sitt slutliga och oåterkalleliga slut. Jag påbörjade min avgång redan för 7 år sedan men av någon anledning så har företaget och jag haft svårt att skiljas från varandra. Nu är det iaf slut och det känns riktigt bra. Jag har haft 37 goda år och kan med glädje se tillbaka på allt jag fått uppleva och all människor jag fått träffa och umgås med. Det är stort! Skall skriva mer om det vid tillfälle.
Nu väntar en ny tillvaro som jag med spänning ser fram mot. En sak är säkert, jag får från imorgon eftermiddag en betydligt tuffare arbetsgivare än den jag lämnar....Frugan!!
Vi hörs vad det lider,
Lasse
9 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Att släppa taget
Nästa inlägg: Snön faller, men inte vi med den!
Hej Lars,
Jag har haft den äran att vara Lars Alm för en dag...? Jo, jag åkte ut till Esrange idag för att göra klart några förberedelser för nyanställda sommarvikarier som kommer på måndag. När jag kommer till grindarna upptäcker jag att jag glömt mitt passerkort. Men vakten ordnar snabbt ett tillfälligt så jag kan passera in och kommer hela vägen in till mitt kontor. Allt väl tills jag ska göra en utskrift. Inloggad som Lars Alm står det på skrivaren. Men allt går att rätta till...
Bara så du vet har du varit inloggad idag...också...
Ha det riktigt gott i värmen av alla majbrasor!
//Anette
Välbekommen Anette...trevlig att få gestalta dig även om det bara var med mitt namn!
oj, är det redan 37 år!! jag slutade för 21 år sedan från SSC. idag lämnade en av mina nuvarande fd kollegor för pension. Det var så konstigt när han gick igenom kontorslandskapet och sade "hej då" med glada spänstiga steg. tänk, han stegade ut i Pensionärslivet! jag älskar att jobba, funderar på vad jag ska hitta på när det är min tur?!
fortsätt skriv! Jag läser varje inlägg med glädje! Hälsa Lainio från mej :)
Tack Åsa! Kul att du gillar det jag skriver....skall givetvis hälsa Lainio från dig!
Hej Lasse!
Tack för alla HÄRLIGA lässtunder!
Ditt val av yrke präglades tidigt, inte för inte är ett starkt minne inom mig är när du och pappa Enar sjöng: "Du gamla måne på fästet där som tittar in genom rotan (sjöng du). Då tänker Lasse under stundom så och knäpper sakta på lotan (skulle ju rimma)....."
Du var 3 år och otroligt söt - jag var AVUNDSJUK på min bästis Ulla som hade en sån ljuvlig lillebror!
Ser fram mot din bok!
Med varma hälsningar! MajBritt
Märkligt är det kanske inte att även jag sjungit den för barn och barnbarn, däremot att du ovetandes varit med vid "introduktionen" av visan med en berättelse om varför jag fastnat för "låten"....
Hälsningar! Maj-Britt
Tack Lasse för att du delar med dig av dina tankar !
Önskar dig Lycka till med din nya arbetsgivare och hälsa henne så gott.
MVH
Laila Holmberg ( din nya arbetsgivares kusin)
Tack Laila det skall jag göra