November slutade som den började. Grått och trist.
Nåväl, skam att klaga på vädret det kan jag inte göra något åt. Lika lite som att  påverka regeringsfrågan ... såvida det inte nu blir nyval, fast det lär väl inte heller lösa upp denna Gordiska knut. Ett Alexander hugg blir nog det enda rätta, men vem som ska hålla i svärdet är frågan?

I morgon byter vi miljö och tar tåget till Stockholm och vår lägenhet på Platån för att fira jul&nyår plus ytterligare någon tid ... om vi nu tar oss över älven. Varmvädret som drabbade oss i natt har inneburit att vi får plaska i flödvatten vid stränderna för att ta oss upp på torrare is. Vi byter alltså ut Tystnaden mot den betydligt mer hektiska miljön i storstan, men även det ser vi fram emot. Det är bra med lite omväxling i tillvaron för efter drygt två månader av tystnad så har i alla fall jag utvecklat ett mer introvert beteende så det lär väl vara hög tid att vända på det och bli mer extrovert. Därför ser jag fram emot att dagligen få umgås med barnbarnen ... det hoppas jag  kommer göra susen för en dysterkvist☹️

Dysterkvisten till trots så har lanseringen av min senaste bok "De försvunna" gått riktigt bra. De första tryckningen är slut så när som på de drygt tjugo som Kiruna bokhandel har inför min signering den 2/12. En omtryckning är beställd och lär komma till förlaget i mitten av december så jag lär klara de signeringar jag är inbokad på i Stockholmsområdet. 

Allt är packat i två stora resväskor plus några mindre plus ryggsäckar. Jag vet inte allt som packats men Irene har koll. Det är nog det mesta vi någonsin har tagit med oss på en tågresa, vilket jag ondgjort mig över. Bara tanken på att släpa på allt bagage gör mig trött. "Sluta gnäll!", har jag fått till svar när jag påpekar det orimliga att ta med sig allt som dessa svällande väskor innehåller. Jag har till sist funnit mig i mitt öde och fortsätter leva i den sanna förtröstan på att hon vet bättre ... men svettigt blir det. 

Alla uthusbyggnader är tillbommade och låsta och nu återstår bara att slå ihjäl tiden tills i morgon bitti då vi låser huset och traskar den kilometerlånga vägen till vår bil på andra sidan älven.

Vi hörs ... om makterna är med oss.

 

Isövergången vid färjestället ser inte direkt inbjudande ut