Måndag morgon och snöglopp. Var tar tiden vägen kan jag undra i stunder när jag är fullt upptagen. Timmarna rinner iväg och plötsligt är det mörkt utanför fönstret. Likaledes kan jag tänka motsatsen. Hur ska jag kunna slå ihjäl tid när jag är overksam och inte riktigt vet vad jag ska göra. 

Jag träffade en gång en person som sade sig vara en fena på att just "slå ihjäl tid"... "Killing time! ... I'm an expert sade personen i fråga när vi vid tillfälle diskuterade saken.

" Läs något, ta en tupplur eller bara sitt och titta in i en vägg ... du kan aldrig tro vad en vägg kan vara intressant att studera när man väl ger det en chans", var råden han så välvilligt ville dela med sig av.

Nja, jag tog inte riktigt de råden på fullaste allvar. Läsa är absolut OK och jag läser alltid någon ur en  för mig intressant bok när jag gått till sängs, för att efter tjugo minuter eller så, somna. Bekymret att slå ihjäl tid stör mig då inte dessmera så att säga, för då sover jag. Nej, råden funkar inte riktigt för mig under vaket tillstånd och overksam tid. Jag måste ha något för händerna.

Förvisso har jag planer. Planer på mitt fortsatta skrivande finns ju där ... att knyta ihop romansviten som började med "Pojken i bäcken" och fortsatte med "Kvinnan på stigen" och som kommer att avslutas med den ännu ej påbörjade roman om vad som hände sen. Men, det skrivandet kommer jag inte påbörja förrän jag åter är hemma i Tystnaden och fått allt i ordning på hemmaplan efter åtta veckors frånvaro, vilket lär ta sin tid.

Nåväl, jag får väl hitta på något under de dagar som återstår av vår vistelse på Platån och finna det lustfyllda i uppgifter som jag annars med visst välbehag skjuter framför mig ... städning, diskning, betala räkningar och bokföring (nödvändigt men usch så tråkigt). Väl hemma i Tystnaden vet jag att jag inte kommer att ha problem med mer handfast sysselsättning. Där finna alltid något att göra.

Men, det även så att i uppbrottets stund infinner sig en viss tröghet att påbörja något nytt som iaf inte hinner bli fullbordat och icke att förglömma det vemod som har infunnit sig som en påminnelse att det snart blir dags att ta farväl av barn, måg och barnbarn ... även om vi ses igen om drygt en månad ... vemodet lägger liksom sordin på min lust att uträtta något mer praktiskt. Tur att Irene finns vid min sida och kan styra upp det hela när undertecknats lust tryter.

Lasse

 

Besöket på Millesgården. Att se alla dessa fantastiska statyer i parken var imponerande.

Tove Jansson utställningen på Millesgården. Vilken fantastisk mångsidig konstnär. Hon var målare, författare, serietecknare, illustratör och politisk skämttecknare. Känd över hela världen, framförallt för sina muminberättelser och illustrationer.


 Mozarts c-moll mässa i Nackakyrkan igår var en underbar musikupplevelse

 Kan ni se taket i granskogen till vänster i bilden på en av våra byggnader på solsidan i Tystnaden?(fotot taget av svåger Svante)

Svåger Svante meddelade att det nu är fullt "säkert" att gå över isen i Alasuando. Han har själv gått över ett par gånger utan problem. Med dessa bildbevis så kan vi i full förtröstan anträda vår resa hem på torsdag, i den sanna tron att vi torrskodda ska ta oss över älven till hemmet (fotot taget av svåger Svante).