Jag har tidigt de två senaste mornarna gjort mig en tur till kallkällorna cirka fyra kilometer norr om vårt hus för att spana in tranor och svanar men hitintills inte sett varesig fåglarna eller spår av dem. Det enda är ett rävspår. Den sluge Mikkel har tydligen varit ute i ärende att förse sig med en fet fågelstek, men han liksom jag gick bet på uppdraget ... fast våra syften med spaningen var ju något olika.

Nåväl, sittande vid grillplatsen i förmiddags hörde jag en svans  trumpetande ljuda över den isbelagda älven. Jag såg den inte men jag hörde klart och tydligt lätet av den efterlängtade fågeln. Nu kan jag säga att våren har kommit till Tystnaden och i morgon bitti ställer jag åter kosan mot kallkällorna, övertygad om att åtminstone se spår av svan ... kanske till och med av trana ... om nu inte Mikkel hinner före mig, fast det är inte givet att den sluge räven går segrande ur ett nappatag men en svan eller en trana?

Vädret de senaste dagarna har bjudit på strålande sol och värme som för tankarna till den annalkande sommaren, och jag kan nästan timme för timme se hur snön smälter. 

På torsdagkväll i förra veckan avslutade jag skrivarkursen i Kiruna. Det var tredje gången jag fick nöjet att leda en kurs med syftet att inspirera till skrivande. Och ett sant nöje har det sannerligen varit. Jag har lärt mig mycket av de diskussioner vi har haft i samband med redovisningen av de, efter varje kursavsnitt återkommande skrivuppgifterna. helt fantastiska redovisningar av deltagarna och jag inser alltmer att det här med att skriva kräver Talang ... och nu inte talang av det medfödda slaget (om nu sådan talang existerar så är det bara en bonus) utan Talang som bygger på :Tålamod, att inte ge sig, att stå ut och att hålla på😀

På lördag morgonen i förra veckan hämtade jag dotter Jenny och barnbarnen Jackson och Esther från tågstationen i Kiruna. Tack vare det fina vädret har vi tillbringat större delen av dagarna som gått sedan dess utomhus.Skid- och pulkåkning, lekar i snön och framförallt långa stunder vid grillplatsen där förutom lekamlig spis även livets väsentligheter dryftats i godan ro. Vi har njutit med andra ord.

Jag har också kört över min bil till den svenska sidan av Lainio älv. Onödigt försiktigt kan mina grannar tycka men jag är sån ... stundom ängslig i överkant. Vår "skogsbil" en veteran Passat kan vi använda på vår sida av älven, och det underlättar en del när vi ska på utflykt till civilisationen. Vi kör då på en moddig och lerig grusväg till färjestället där vi parkerar åldringen och tar oss därefter med hjälp av apostlahästarna över isen till den svenska sidan ... givetvis, så länge det är möjligt att ge sig ut på en is som nu sakta har inlett sin resa mot att återgå till flytande form. Men, vi trivs med tillvaron och när barn och barnbarn hälsar på oss ökar välbefinnandet ytterligare.

På långfredagen bär det för vissa hågade av till Blåkulla. Själv har jag inte tid, jag ska jag skjutsa dotter Jenny till tågstationen i Kiruna.

Jag önskar er en Glad Påsk.

Lasse