Så var då dagen kommen. Det är vår näst sista dag på Platån för denna gång. Allt är i stort sett packat och klart inför vår bilresa på lördag. Fredagen den 24/9 lämnade vi Tystnaden för vistelsen på Platån. Nästan två månader har gått sedan dess. Två månader med mycket motion. Två månader av lyckad rehab. av Irenes brutna handled och skadade axel. Hon är nu så pass återställd att jag numera är förpassad från köksarbetena (förutom disken). Hon har m.a.o åter kontroll, och då inte bara över hushållsbestyren utan det mesta som rör vårt vardagliga liv på Platån. Jag har återfallit till min tidigare position som ödmjuk tjänare, vilket passar mig bra🙃

Tiden har varit fylld av umgänge med barnbarnen, deras mamma och pappa. Inte alltid F2F men vi har åtminstone varje dag hållit mobilkontakt. Jag har tagit mig tid att träffa tidigare arbetskollegor på SSC kontor i Solna och har haft en mycket trevlig middag med Claes-Göran och Cicci (båda tidigare SSC medarbetare) på Internationella Pressklubben på Vasagatan i Stockholm. Det är kul att fortfarande hålla kontakt och ta del av vad som pågår både i arbete som i privatliv. Ett par boksigneringar har också ägt rum. Alltid lika roligt att träffa läsare och snacka om litteratur.

Allt har nu inte bara varit ett ”rosenskimmer”. Visst har det funnits stunder av oro och vankelmod men sådana stunder har varit övergående. Irene och jag är lyckligt lottade att kunna prata och hjälpa varandra när orosmolnen tornar upp sig. Vi har varit tillsammans i nästan sextio år så man kan nog säga att vi har haft god träning att förstå- och samtala med varandra om vårt mående och livets alla egenheter.

I morgon, dagen före avresan, kommer att åtgå till att fixa det som ännu återstår. Att säga ”Hej då för denna gång” till Jenny, Alexander och barnbarnen. Även om vi längtar upp till Tystnaden så är det alltid lika vemodigt att lämna dem. Men, hela gänget kommer till Tystnaden för att fira jul och nyår med oss så det är något att se fram emot.

Hoppas att det inte är alltför halt på vägarna norrut.

Ha det gott,

Lasse