Väderleksmässigt bästa vecka hitintill i sommar. Visst har vi haft åskskurar men temperaturen har efter de två åskvädren som dragit förbi åter nått upp till dryga 25 C. Solen har varit generös i övermått kan en lagomperson tycka.

Har jobbat med att slå innertak och väggar i garaget. Skall installera ett element i detsamma och sen kan jag möta den kommande vinterns minusgrader med viss tillförsikt och fromma förhoppning att bilen skall vara varm när jag ger mig ut på turer i grannskapet.

Veckans höjdpunkt var givetvis firandet av Esthers ett års dag som inträffade i måndags. Tårta med ett ljus, glass och annat gott hade dukats fram i Lusthuset. Esther själv var inte speciellt imponerad av tillställningen eller fikabordets frestelse. Brydde sig heller inte så mycket om den leksakshund hon fick i present. Däremot var storebror Jackson desstomer engagerad i kalaset. Enligt hans egen utsaga så var det han som fyllde år…alltifrån 6 till 19 år….han är 3,5!

Igår och idag har vi gjort turer nedströms Lainio älv med vår nytjärade forsbåt. Jag har monterat en 0.9 Hk elmotor som gör att våra färder på älven är tysta. Vi hör bara vattnets kluckande mot båten. Det går inte fort men det är så det skall vara om man vill uppleva naturen nära inpå och utan att störa. Är även en lisa för stressade själar att bara låta sig föras med, sakta, tyst och stilla.

Min svärson Alexander och jag gjorde en tur igår. Såg efter en stunds färd hur en havsörn lyfte från den sten den suttit på för att mäktigt på breda vingar flyga över till motsatta sidan av älven och sedan låta sig lyftas upp av termiken tills vi nästan inte såg den mer. Örnen hade valt en bra plats för även vi såg ett antal hoppande laxar.

Idag gjorde dotter Jenny och jag samma tur. Åter satt örnen på sin sten och åter drog den sin kos, nu upp i en hög grantopp. Mäktig upplevelse.

Vi var lite fundersamma om det var en örn…kanske en fiskljuser? Trodde vi. Den var vit på huvudet och brunaktig i fjäderdräkten. Men det kan väl ändå inte vara möjligt att det vi såg var den ”vithövdad havsörn” som egentligen bara återfinns i USA….och är samtidigt USAs nationalsymbol! Nej, uppslagsboken säger att vår havsörn får som regel vitt huvud efter 5 år. Alltså, är vi övertygad att det var en örn och inte något annat.

Nu när vi fått smak på båtturerna nedströms älven så kommer jag att lägga ifrån mig hammaren och sågen och låta den härliga lättjan få ta över. Byggandet och hushållsbestyr kan få vänta. Tids nog hinner vi säkert med det….annars var det väl inte så värst viktigt.

Njut av sommaren och midnattsolen....snart är den till ända. Den 17 juli går den under horisonten vid vår breddgrad.....men bara för en kort stund så än får vi njuta av de ljusa nätterna!

Lasse