I skymningstimmen i går passade jag på att ta ett foto av familjen Liljegrens vådliga skridskofärd på Lainio älvens is, i.a.f. 4/5 delar av den. Den återstående femtedelen försvann ur bild ... men var förhoppningsvis fortfarande på isen och inte under densamma. Men allt slutade lyckligt, bör nämnas👍

För övrigt går livet sin gilla gång. Dagsljuset avtar med flera minuter för varje dag som går. Solen går upp strax efter nio och ner strax efter ett så det är inte många timmar att spela på för utomhusarbeten. Under de mörka timmarna hänger jag för det mesta vid datorn och försöker fördriva tiden med att städa i mitt  vildvuxna arkiv. Jag hade för några år sedan en plan att etablera och regelbundet uppdatera ett arkiv innehållande allt av vikt. Men med tiden och mycket beroende på min lättja så kom denna skapelse att innehålla mycket annat än bara viktiga saker. Här finns nästan allt som dykt upp i mitt synfält på bildskärmen. Och som inte det skulle vara nog, ämnet i fråga hamnar för det mesta i den mapp som för tillfället låg närmast till hands. Min, som jag då tyckte, briljanta arkitektoniska skapelse av huvudmappar, undermappar och undermappar till undermappar skulle innebära att användaren, d.v.s jag, måste ha björnkoll och ett utpräglat strukturerat handhavande av vad jag skyfflade in i den fantastiska arkivskapelsen. Det förstod jag då ... eller i alla fall trodde mig förstå. Men det är en sak att förstå och en helt annan att följa det förstådda.

Det gick bra i en vecka men sedan började jag slira på arkivets krav på omdöme och noggrannhet och i dag, efter fyra år, liknar det storslagna arkivet mer ett sammelsurium av viktigt, oviktigt och ren strunt, allt dessutom slumpmässigt lagrat. Inte undra på att jag för det mesta måste plöja igenom mapp efter mapp för att hitta det jag arkiverat ... det tar tid ... är ibland rena detektivarbetet ... hur tänkte jag då? ... vilken verkar vara den mest sannolika mappen? o.sv, o.s.v ... och, det bör nämnas i sammanhanget ... jag har samma problem med att hitta verktyg. Spenderar mer tid på att leta den där skruvmejseln som inte hänger där den borde än att skruva i skruven.

Vad menar jag annars med att livet går sin gilla gång? "Jo det är som det är". "Varken bättre eller sämre". "Jämn lunk". "Huvudet upp och fötterna ner". Ja, ja det finns många sätt att uttrycka det på men inget som ger ett närmare besked, fast det är kanske är bäst så ... alternativet kan vara alltför jobbigt att ta till sig, 

Nu har sista vecka börjat. Sista veckan för vår vistelse i Tystnaden för denna gång. På något sätt känns det som en transportsträcka, för på söndag åker vi in till Kiruna där jag signerar mina böcker på Kiruna Bokhandel (12-14) för att senare på eftermiddagen ta plats i den sovvagn som tryggt ska ta oss till huvudstaden. Vi ser verkligen fram emot att få komma till lägenheten på Platån och att åter träffa och umgås med familjen Rosenberg och träffa grannarna på Vinterbrinksvägen 23. Vår lägenhet har genomgått stambyte under den tid vi varit i Tystnaden så det blir att kavla upp ärmarna och fixa till allt som legat nedpackat i lådor och dolt under skyddande plast. Men även det ser vi fram emot. Återresan har vi inte bokat men det lär bli någon gång i mitten av januari nästa år.

Ha det gott