Så var vi åter hemma på den östra sidan (solsidan) av den vackra och just nu mäktigt brusande Lainio älv. Även om vi har en liten lägenhet på platån i Saltsjöbaden så är Lainio vårt "riktiga" hem och efter 8 veckor i storstadsregionen så känns det skönt att åter få njuta tystnad.....ja kanske inte absolut tystnad men så där lagom rogivande. 

Till vår glädje så har en av våra holkar svartvita flugsnappare som hyresgäster (har ännu inte hunnit kolla de övriga holkarna). Föräldrarna har full sjå att mata sina avkommor och i dessa ljusa tider så råder ingen rast eller ro förrän ungarna är utflugna. Tufft jobb!

Annat är det för mig som drabbats av nästäppa och orkeslöshet....finns dom som kallar det "latmasken", men jag bedyrar (som om det nu skulle hjälpa) att jag har varit hängig och tyckt det mesta vara okul. 

Nåväl, nu sitter jag iaf i lusthusets nästan bastuliknande värme....solen ligger på skapligt.....och börjar känna mig smått lustfylld igen, vilket jag för det mesta gör när jag fattar pennan. Skrivandet, hur man nu utövar det som tex. i dagboksform, FB, blogg, hemsida, bok eller var man nu sätter ned pennspetsen har för mig en mycket befrämjande verkan. Efter att ha präntat ned mina tankar, dagliga händelser, information eller annat så känns det på ett förunderligt sätt befriande vilket jag tror beror på att jag tömt ut en del av det jag bär på och på så vis kan fylla på med nytt.....ni vet liknelsen med "döda havet", där allt står totalt still. Inget inlopp och heller inget utlopp. Sån vill jag ju inte bli. Att prata ur sig är självklart också befrämjande om man nu har en god lyssnare att samtala med. Men, att se det skrivna i "svart på vitt" ger mig mycket mer att reflektera över....vad jag uttrycker, mitt sinnestillstånd, vad jag går omkring och tjurar över/retar mig på/gläds åt, är tacksam över, är ogin mot, avundsjuk på etc,etc. Allt detta står där i svart på vitt och ger mig direkta ingångar till mitt högst personliga jag!......om jag nu kan tyda det.....kanske måste ha hjälp av en "vis lyssnare" med integritet. 

Ytterligare glädjande saker är att svåger Svante och jag har börjat träna ihop inför spelningen vi skall göra till Lainios forbollscup. Festligheterna äger rum lördagen den 18:e juli och samkörs med de hembygdsdagar som anordnas under samma vecka.

Nu är det inte bara Svante och undertecknad som kommer att utgöra det orkestralainslaget utan Lasse Björkenwall, Christer Einestrand och Tord Eriksson (han har preliminärt tacka ja) utgör en ytterst väsentlig del av bandet. Kul, med tanke på att nästan halva styrkan är från 60-tals bandet "Zeros", Svante från Shanes och Lasse B. bl.a. från tidigare dansbandet Björkenwalls. Låtlistan lär bli en blandning av CRR, Shadows, Shanes, "kramgoa låtar" och annan "örongodis????". Vi lär hinna med att träna ett par gånger tillsammans innan vi ställer oss på Utmaningens scen. 

Jag kan nog i svaga stunder känna att vi har gripits av övermod. Vi är ett gäng gamla gubbar som inte har kört ihop på år och dar....ja i vissa fall har det gått 45 år sen sist och ändå kastar vi oss in i detta som om vi vore ett gäng 18-åringar utan någon som helst självbevarelse drift bara vi får jamma tillsammans....och det inför en nog så kritisk publik....som dessutom skall dansa till musiken.....fast man kan ju tänka att man är så gammal man gör sig.

Ovanstående rader var väl inte den bästa marknadsföringen. Men hav tröst! Det kommer att bli bra och framförallt så blir det vara en upplevelse som sent skall glömmas....bara det är värt inträdet....tycker jag!

Företagsbildandet är i full gång. Jag bollar fn. namnförslag med bolagsverket som inte verkar vara nöjd med mina hitintills briljanta idéer, men det löser sig säkerligen under vecka som följer. Jag har sparkat igång något som jag inte med säkerhet just nu vet vart det tar vägen...övermodet igen....och jag kan i vargtimmen ramla ned i min källare och förbanna min entusiasm och brist på realism.....som jag just då ser det. När den nya dagen gryr lättar dock töcknet från mina ögon och jag skådar på nytt alla möjligheter som ligger framför mig. Är det inte förunderligt hur det ibland kan vara ställt med oss människor. 

Ha det bra och kanske vi ses på Utmaningen den 18:e Juli!

Lasse


 

En nödvändig pryl...eller utelivet blir något mer behagligt...inget ont sagt om myggen men mycket finns det....... och småfåglarna blir inte utan