Värmen håller i sig. Under de dryga två veckor vi vistats på Platån har vädrets makter varit mer än generös med finväder. Vi befinner oss just nu på Masesgården i Gryt strax utanför Leksand. Lär vara artonde året (jag har tappat räkningen men Irene har koll) vi spenderar en vecka på denna underbara plats, och finvädret förföljer oss. Även väderleksutsikterna för kommande vecka, verkar bringa oss sol och värme, under den tid vi är här.

Sedvanligt är det massor av aktiviteter på Mases. Irene deltar i de flesta, medan undertecknad lutar sig bekvämt tillbaka i en bekväm skinnfåtölj i husets bibliotek, och skriver. Jo, det är sant ... p.g.a finvädret är det på tok för varmt att sitta ute i solen och försöka åstadkomma något skriftligt ... hjärnan "kokar" mer än vanligt, så jag drar mig in i dunklet under några timmar, för att försöka sätta punkt för manuset jag plitar på. Ja, ett färdigt manus är det ju inte, för än återstår korrekturläsning, men det är likväl en milstolpe för mig.

I fredags på Platån,  fick vi besök av personen som detta manus bygger på, nämligen Rita Vinblad som tillsammans med sin make Bertil tog sig tid att hälsa på Irene och mig. Alltid lika roligt att träffa de båda och vi fick tillfälle att under flera timmar, över laxmackor, våfflor och kaffe, otvunget samtala om allehanda viktiga och oviktiga saker som så ofta blir fallet när man träffar vänner. 

Dagen innan hade vi gästats av grannarna från Tystnaden Doris och Georg (som nu är bosatta i Stockholm, men som flyr upp till skogen och myrarna i norr, någon gång per år). Minnen, dråpliga situationer och allmänt skvaller (icke att förakta, för det kan behövas ibland att få skvallra av sig i goda vänners lag).

Jag håller för övrigt björnkoll på vattennivån i Lainio älv och även framkomligheten på den skogsbilväg vi troligtvis, under den sista fyramilafärden till vår hus på solsidan, kommer att använda. För än är det förtidigt för färgsättning, kan jag tro?

I skrivandets stund sitter Irene på en föreläsning om matkryddor (även jag har varit på en dylik för något år sedan. Den var säkert intressant, men jag har glömt ... för då jag till äventyrs ska laga mat, så är det salt som gäller)

Jag är inte helt världsfrånvänd när jag bebor detta hälsohem (det enda i Sverige. Tidigare hälsohem har konverterat till Spa). Jag har joggat i tallskogen på Källberget i dagarna två och jag har traskat igenom   rännor med varmt och kallt vatten och i morgon ska jag deltaga i yoga ... som om nu detta kan beskrivas som världstillvänd? Politik och akademibråk struntar vi för övrigt i just nu. Men dagens artikel i DN om stadsomvandlingen i Kiruna,skriven av Po Tidholm, läste jag med stort intresse.

Lasse

 

Rita och Irene på verandan på Platån

 
Masesgården