Återuppstånden efter påskens äventyr och umgänge med Jenny, Alexander och barnbarn vilka igår blev säkert flygtransporterade till sin hemmamiljö i Nacka/Finntorp. Även undertecknad deltog i den transporten och är nu åter inkvarterad i lägenheten på platån i saltsjöbaden, dock bara för några dagar för på tisdag ställs kosan tillbaka till tystnaden på solsidan i Lainio.

Vad kul det har varit att under de tio dagarna vi haft förmånen att få rå om dotter, svärson och småttingarna och att varje natt fått påhälsning av lilla Esther som i sin säng väckts ur sin sömn av någon ”mardröm”…och som sömndrucken och gråtande sökt sig till morföräldrarnas säng. Det blev inte så mycket sömn för morfar&mormor för minstingen snurrar runt som en propeller i sängen. Men vad gör väl det, för det är en ynnest att få dela tillvaron och närheten med henne och likaså med hennes fyraåriga storebror Jackson om än för den korta tiden av tio dagar.

Förutom skoter- och skidåkning, utelekar, sångstunder och inte minst den jättegod mat vi inmundigat direkt från hustruns catering, så deltog jag i den sedvanliga, stämningsfyllda ”Via Dolorosa” i Vittangi kyrka på långfredagen och med sällskap av Jackson och Alexander på pimpeltävling i grannbyn Kuoksu och som grädde på moset; den sedvanliga Operan i Lainio vildmark som denna påsk framförde Puccinis opera Tosca. Fantastisk föreställning av eldsjälen och sångerskan Carina Henriksson och deltagare från operahusen i Malmö, Köpenhamn och Stockholm. Vi hoppas på en fortsättning även om det ekonomiska läget just nu ser mindre bra ut.

Sittande i lägenheten på platån så förbereder jag mitt deltagande i morgondagens möte på SSC huvudkontor i Solna. Jag har 18 dagar till muck så morgondagens arbetsmöte är det sista jag deltar i på Solna kontoret, i en ”oändlig mängd” arbetsmöten i Solna och på Esrange under de gångna 37 åren.

Allt har ett slut och detta slut vid SSC är början till något nytt vill jag gärna tänka och tro. Det som nu känns mest spännande, förutom allt görande med huset i Lainio, bastubygge i Maunu, lite lägenhets uppfräschning i Igelboda, vedarbeten o.d, är utan tvekan att mitt bokprojekt nu blir en realitet. Mitt sedan drygt två års skrivande, på ledig tid, på historien om pojken Johan som jag följer under en tioårs period i hans liv, kommer nu ut som bok i september/oktober i år på Ebes förlag. Boktiteln är ”Pojken i bäcken”. Efter april i år kan jag alltså ta på mig det fortsatta skrivandet på ”heltid”….ja bortsett från allt annat som bör göras på hus och hem. Jag skriver på bokförlagets avtal i morgon och därefter startar processen med korrekturläsning, ändringar/editering etc. Omslagsbild och tryckning. Boken kommer att kunna beställas på Ebes förlag i höst men en presentation kommer att ligga på förlagets hemsida senare i vår (www.ebesforlag.se).

Vi bor i ett avlångt land med stor skillnad mellan norr och söder vilket jag åter har blivit varse. Nästan en meter snö från den plats jag lämnade igår till utslagna blåsippor när jag samma dag anlände till platån. Men, vårens framfart här nere till trots, inget går upp mot april i Lainio och på tisdag är jag med SAS försorg åter på plats i snöriket.

Lasse

 

Trots 2 timmars ihärdigt ryckande i pimpelspöt....inget napp, men kul iaf

Tosca på Utmaningen i Lainio beskrivs i denna produktion som händelser ur det finska vinterkriget, alltså Rom (som ursprunget utspelar sig i) är utbytt mot den Finska gränsen