Nu smälter det. Varmvädret och blötsnön som faller, titt som tätt, har en menlig inverkan på vinterns snötäcke. Vi kan från den ena dagen till den andra se hur snön sjunker ihop. Snön är genomfuktad och porös, så skidor, för att inte tala om skotern, är just nu obrukbara. Men, vi väntar på någon kall natt som gör att vi på skaren, kan ta oss till kallkällorna på myren Huhtavuoma och beskåda svanar och tranor när de frossar bland småkrypen i vattensamlingarna. Det, om något, är livskvalitet och sätter allt i sitt rätta perspektiv. Samhörigheten till naturen och ursprunget. Det kommer vi aldrig ifrån, det ligger nedärvt i generna sedan Hedenhös ... hur mycket än urbaniseringen har trängt sig på.

Nu infaller den för oss absolut bästa tiden på året. Ett nittiotal björkar är fällda och hemkörda till gården i  väntan på att sågas och klyvas (vilket inte blir förrän i början av juni). Det känns skönt att ha tryggat vedförrådet för nästkommande vintrar, för jag har fortfarande ett antal kubik torr björkved i vedbodarna. Vi har även sedan en månad tillbaka blivit med luftvärmepump, så vi eldar högst en gång i veckan, och då mest för mysfaktorns skull.

Här på solsidan i Tystnaden är vi långt bortom politiskt käbbel och de mörka moln som lägrat sig över den svenska akademien. Vi har inte blivit världsfrånvända. Vi ser och hör nyheter. Vi har bildat oss en uppfattning, men samtidigt ... varför i hela friden låta det påverka vårt mående  när det finns så mycket annat runt husknuten som är mer uppbyggligt ... som att dra iväg med lastad pulka, skotta fram en fikaplats, göra upp eld, koka kaffe, grilla korv och bara njuta.

Livsnjutare det är vad vi är😄

Lasse


Livsnjutare #1 

 Livsnjutare #2

 

Den för livsnjutare så rogivande elden