Idag är det andra söndagen i fastan (Sexagesima) och nu är det enligt kyrkoåret bara 54 dagar kvar till påskdagen.

När jag ser ut genom rumsfönstret så vet jag att all denna snö som tornar upp sig på gården kommer att smälta och ge rum för en mer grönskade prakt. Så är det varje år men likafullt, när jag ser dessa enorma mängder snö, är jag tvivlande om det överhuvudtaget är möjligt att få allt detta vita att försvinna.

I min förra blogg så skrev jag om äktenskap och några av ingredienserna för ett långt och bra äktenskap/förhållande. Under veckan så såg jag en FB vän lägga ut en blänkare i samma ämne och som jag gärna citerar:

·         Ett äldre par får en fråga vad som gör att de hållit ihop under alla år och svaret blev:

        o   Det är enkelt. Vi är från en tid när man lagade saker som gått sönder.

Nu är OS oåterkalleligen slut för denna gång. De mest inbitna kan med hjälp av viaplay, under lång tid framöver, återuppleva allt spännande…..så länge nu inslagen finns kvar. Själv har jag bara sett skidåkning vilket ju varit höjdar föreställningar, sett ur Svensk synvinkel. Visserligen blev vi utan medaljer på damernas 3-mil och dagens 5-mil för herrarna men medaljskörden har varit det bästa som ett Svenskt skidlandslag presterat. Kalla lär ligga bra till för bragdguldet och förhoppningsvis få det……såvida inte någon golfspelare, när så blir dags, mobilisera tjockasläkten att ringa så Telia storknar.

Nu återstår en del lopp i Världscupcirkusen och nästa större evenemang lär bli Falu VM nästa år, så vi får tya oss, alla vi skidåkningsälskare.

Är jag ”smartare än en ekorre?”. Efter år av kamp har alltid dessa fyrfotade ”Piff&Puff” stått segrande. Jag var villig att ge upp och känna mig besegrad och låta dessa djur fortsättningsvis äta sig mätta på fågelbordens solrosfrön avsedda för vår husfågel, talgoxen.

Men, en vänlig person på OK i Vittangi gav mig ett tips som jag nu har prövat i några dagar. Det verkar funka. Ekorren försöker klättra upp efter stången och kommer då in i den upp-och nedvända plasthinken. Där vet den inte hur den skall ta sig vidare utan att falla ned, så den glider tillbaka mot marken i oförrättat ärende. Fantastiskt.

Jo, jag vet. Det var inte min ide så egentligen kan jag själv inte kalla mig smartare än en ekorre, men med gemensam tankemöda har vi högstående djur gått segrande ur denna icke-kamp! Synd om ekorren? Nej det ramlar ned frön på marken till glädje för den och dess kompisar.

Så kan det också gå!

Lasse


n