Sista helgen i Stockholm för denna gång. Har de senaste dryga två veckorna bott i företagets lägenhet på Bergsgatan i Sumpan. Bra läge. Det tar bara ca. 20 minuter att gå till vårt kontor i Vreten, vilket jag har gjort varenda dag för att åtminstone få lite motion. Helgerna har jag varit hos familjen Rosenberg och umgåtts med barn&barnbarn i Nacka/Finntorp.

Väderleksmässigt så har det varit blötväder, särskilt den sistlidna veckan fast solen har stundtals under eftermiddagarna lyckats bryta igenom det grå molntäcket och lysa uppp tillvaron, i alla fall för en kort stund.

Dygnets mörka timar ökar för var dag som går och i dessa snöfattiga trakter så blir det betydligt mörkare än vad det är på mitt hems (läs Lainio) nordligare breddgrader dvs från 67-68:e breddgraden och norrut. Kalixälven brukar i mina hemtrakter, skämtsamt, användas som gräns för vad som är "Södra" respektive "Norra" Svedala.

Många ser november som en "icke" månad eller kanske "transportsträcka mot december. Mörkret tilltar mer och mer, förkylningar och trötthet ökar och hopplösheten breder ut sig? Nja, det sistnämnda är nog i överkant för pessimistiskt. Nej det gäller att gilla läget. Lysa upp mörkret med nåt trevligt te.x stearinljus som komplement till sin egen uppenbarelse....som kan te sig nog så vissen i november.

Rent allmänt mot novembertrötthet, allmän slöhet, modlöshet och förkylningssymtom kan rekommenderas följande kur: Drick C-vitamin och Kan Jang. Huvudvärken släpper med en eller fler Alvedon, eller bättre är dubbla pepparmint tepåsar i en varm kopp vatten och låta dra 10 minuter. Vitlök, både att tugga i sig en klyfta dagligen kompletterat med att stoppa in ett antal klyftor i en tygpåse och lägga under kudden vid sänggåendet. Risken med det senare är förstås att vännerna försvinner eller värre att ens livsföljeslagare avviker under sjukdomstiden….och aldrig kommer åter.

Själv mår jag utmärkt. Trots vädret, snuva, trötthet och hemlängtan, som allt tillsammans egentligen är av mycket ringa betydelse för det har varit mycket värre och jag ser fortfarande fram mot varje ny dag med nyfikenhet och förtröstand på att jag får den vägledning jag så väl behöver, vad som än  må hända mig.

Idag har Irene och jag tillsammans med Jackson besökt Spårvagnsmuseet vilket var intressant och kul….inte minst för snart 3-åriga Jackson.



Det börjar även lossna på skrivarfronten. Tack Ingrid för din skarpa blick och penna! Och tack Kurt som informerat mig om två boktitlar som är av intresse för min historia- research

Ha det bra ni med,

Lasse