Så var då årets midsommarfirande till ända. Ja, firande och firande ... nuförtiden är det för oss som vilken annan helg som helst, fast Irene fixade lite extra gott på midsommaraftonen, vilket uppskattades av svåger Svante och undertecknad, och visst kom felan fram på kvällskvisten då jag mol alen och i avskildhet sjöng finstämda visor av Dan Andersson, Fröding, Taube, Ted G., Olle A. och Bob Dyland (Irene såg på TV och avstod från att lyssna till mitt plinkande ... som hon kallar mitt musicerande🙁). Nåväl, man lär aldrig bli profet i sin egen hembygd ... och inte ens bland sina närmaste, kan jag tänka med visst vemod.

Under de två veckor som gått sedan vi åter anlände till Tystnaden har trots flitigt manusskrivande, även mer verklighetsnära aktiviteter blivit utförda. Så har björkarna jag fällde i mars blivit sågade och kluvna, och väntar nu på att torka i någon vecka innan det är dags att trava in dem i vedbod där de får ligga till sig, i väntan på att eldas om ett år. Grillmöblemang och eldstad införskaffats från Jokkmokk. Fotbolls VM. "Vredens druvor" av John S. ... snart färdigläst för tredje gången (Min absoluta favoritbok). Gräset klippt och gården iordningställd för att möta sommaren ... för den lär komma vilken dag som helst. Just nu är jag i färd med att bygga ett trädäck för grillplatsen som måste vara klar innan dotter Jenny med barnbarnen Jackson och Esther anländer, vilket blir om en vecka😀

Vilodagen till trots, så tog goda grannen Georg och jag itu med att rensa sten från en skogsbilväg vi nyttjar för att ta oss till grannbyn Kangos, nedströms Lainio älv. Med spett, spadar och grovvirke tog vi oss ann den, som det visade sig, svettiga och kraftintensiva uppgiften. Vi jobbade på i dryga tre timmar, med ett kort avbrott för att inmundiga kaffe med tillhörande fikabröd, som Irene förtjänstfull gjort iordning. Än återstår några timmars fortsatt stenbrytande innan Georg och jag kan känna oss nöjda. 

Vid hemkomsten efter sagda arbete såg min bättre hälft förebrående på mig och sa:. "Du är ingen ungdom längre ... har du glömt det? Det är rena vansinnet att ge sig på storsten i din ålder! ... fattar du inte att du måste ta det lugnt ... tänk på bråcket som du opererat tre gånger ... ska det bli en fjärde operation, hade du tänkt?." ... Men inte hade jag alls en tanke på det, för det är ju så att i sinnet är jag inte en dag äldre än femton ... sen må kroppen vara hur skröplig som helst😀.

Lasse

  

Så vad det klart. Nu återstår bara resten.

Hårt jobb kräver en fikapaus